Underhållande och läsvärd bok av Sten Nord

Recension av Göran Waldeck

På mittuppslaget i boken finns en del bildmaterial; här övar den unge Sten Nord tillsammans med en kamrat på cello för musikdirektör Elis Hansson

Läraren, författaren, poeten, musikern, naturälskaren, filosofen, f.d. fotbollsspelaren och den lingvistiske ekvilibristen Sten Nord har utkommit med en nytt litterärt arbete sammanfattat i boken:

Gula rosor vill jag ge till Elfrida Andrée...

(211 s, Linderoths tryckeri, Vingåker, 2005, © Vingåkers kommun och Sten Nord)


Ett pussel av tankar

Sten Nord har med sin bok lagt ett gigantiskt pussel av tankar som läsaren får till uppgift att lägga.

Genren påminner om Dag Hammarskjölds Vägmärken där kloka tankar sätts på pränt utan synbar struktur - ett slags litterärt lapptäcke.

Hur Sten Nord har kunnat sammanställa alla dessa detaljer och reflexioner från barndom till nutid är en gåta och mycket imponerande. Är han försedd med ett extremt hästminne eller har han dammsugit varje ögonblick och samlat tankarna noggrant i medförd loggbok?

Vem är Yngve Frej, vem är denna Elfrida Andrée? Svaret på den senare frågan ska inte avslöjas här. Som så mycket annat i bokens fragmentariska uppläggning får man gåtans lösning i små portioner.

Sten skriver sin bok med perspektiv från de platser där han till större delen har vistats: Vingåker - fädernebygden, Virserum med dess skogrika omgivningar och författarverkstaden i det lindgrenska Vimmerby.

En självbiografi

I Stens bok passerar hans liv revy. Innehållet är starkt självbiografiskt, flitigt ackompanjerat av mer eller mindre kända citat ur den svenska litteraturens skattkammare.

Likt en Pandora lyfter Sten på locket till sin ask och ut flyger de instängda tankarna som frisläppta fåglar. Men till skillnad från Pandora är det inget destruktivt som frigöres, utan sunda tankar som med bästa välvilja överlämnas åt läsaren för bearbetning.

Rankinglistor

Hierarkier är något som tilltalar Sten. I bokens senare del förekommer evaluering av såväl klassisk musik som mer eller mindre kända personer. Här går stjärnorna sina bestämda banor - och Sten kan räkna dem alla!

Rankinglistorna kan diskuteras - men det är väl författarens avsikt?

Man undrar om det är skolans en gång så hyllade nivågruppering som i Sten Nord satt sina outplånliga spår?

Men Stens intressesfär har sina uppenbara gränser. Mot alltför nymodiga ting sparkar han bakut och när det gäller sitt musikintresse och kunnande håller han sig strikt till den klassiska musiken. Här spelar han s.a.s. på hemmaplan. Populärmusiken däremot blir till ett svart hål i Stens universum.

Stens bok upplevs inte som kontroversiell, han ger sin inte ut på alltför osäker is och de riktigt svåra frågorna behandlas med uppenbar försiktighet. Likt en Putte Kock, som en gång i TV:ns begynnelse - med plutande cigarrmun - skulle hjälpa tipparna: Gardera med krysch(!) Lösningen på livets gåtor ryms minsann inte i ett plommonstop! Under sina verbala trapetsövningar använder sig Sten av väl skyddande nät!

Samhällskritik

I Stens värld göre sig vissa företeelser sig intet besvär och han hyser stor betänklighet bl. a. inför följande företeelser: diktatorer, katter, bilar, hårdrockare och syntetiska musiker. Även en viss homofob får sig en ordentlig smocka - men reser sig kanske på åtta?!

Den moderna skolpedagogiken har i Sten föga stöd, utan uppfattas snarast som ett led i den allmänna sociala dekadansen. Manschauvinismen, sådan den ter sig - och speciellt i maktposition - sticker i ögonen på Sten och han

vill gärna skynda till offrens undsättning. Höga dignitärer - och nu befinner han sig allra högst uppe på samhällsstegen - får finna sig att bli ordentligt vinklade. Men också flera - för de flesta läsare säkert helt okända - uppseendeväckande levnadsöden finns ingående beskrivna.

Humor

Sten har försett sin bok med en ansenlig portion humor, vilket gör att det ofta drar ordentligt i mungiporna.

Under läsningen får man osökt associationer till framlidne Victor Borge, den store danske musikern, komikern och underhållningens mästare som vid något tillfälle påstod att det kortaste avståndet mellan människor är skrattet! Sten är medveten om detta och de humoristiska inslagen känns värmande.

För vem?

För vilka har Sten skrivit sin bok? Musiker, litteraturälskare borde här finna sitt lystmäte, men också en vanlig medelsvensson borde finna stort nöje i att ta del av innehållet. Här finns kunskap i mängd men också passager som bär igenkännandets alla förtecken.

Sten - ordkonstnären

Sten kan verkligen uttrycka sig. Boken Gula rosor vill jag ge till Elfrida Andrée… är inget mindre än ett mästerverk i formuleringskonst. Sten är den skicklige artisten som målar mustigt, festligt och fängslande. Resultatet blir en mäktig och njutbar symfoni i ord.

På skyttespråk skulle man kunna säga att här ramlar tiorna in på löpande band. Ingen halvträff eller bom här inte. På något förunderligt sätt lyckas Sten få maximal utdelning på sina otroligt väl avvägda sentenser.

Svanesång?

Somligt i boken andas svanesång, inte minst slutackordet. Man får innerligt hoppas att inte så är fallet.

Får och vågar man se fram mot en fortsättning? Det borde finnas ytterligare presumtiva rosenkandidater att föra fram i ljuset till allmänhetens kännedom?!

Det är bara att gratulera Sten till ett utsökt arbete och en unik prestation av mycket hög klass.

Ägare till boken Gula rosor vill jag ge till Elfrida Andrée… garanteras en givande läsupplevelse.

Kanske skulle man till Stens många ovan nämnda epitet foga även begreppet samhällsdebattör, då många frågor som

aktualiseras känns påtagligt nära och borde angå oss alla.

Sten Nord har premierats för tidigare litterära utgåvor, nu presenteras en ny kandidat!


Copyright © 2007 Göran Waldeck   All rights reserved