Haeckel endast utvecklade och vidarebefordrade
Darwins teorier, först framlagda i "On the
Origin of Species by Means of Natural Selection or the
Preservation of Favoured Races in the Struggle for Life" (1859)
och därpå i "The Decent of Man and
Selection in Relation of Sex" (1871). Skillnaden mellan de
båda verken är att i det första behandlar
Darwin djuren, i det senare drar han de fulla konsekvenserna av sin
åskådning och inrangerar även
människan i djurriket. Haeckel kallar Darwins teorier
för lamarckism, eftersom Lamarck (Jean-Baptiste de
Monet de Lamarck, 1744–1829, fransk biolog)
skall vara den förste som lanserade den biologiska
evoulutionen. I verken Recherches sur l'organisation des
êtres vivants, 1801-1802 och Philosophie
zoologique 1–2, 1809 lade han grunden till den
första evolutionsläran. Lamarck hade ingen
förklaring till evolutionens orsaker och det fanns ytterligare
en skillnad mellan Lamarck och Darwin: Darwins mest originella tanke
var den om naturligt urval; Lamarck trodde i stället
på en strikt lagbunden evolution. Lamarckismen har i
eftervärlden fått en dålig klang
då den fått bära hundhuvudet för
både Darwins och Lamarcks egna misstag, medan begreppet
darwinism fått stå för de positiva sidorna
(om det nu finns några!) hos de idéer de
båda naturteoretikerna utvecklade. Att inrangera
människan bland djuren och även hävda en
utveckling inom den mänskliga arten, d v s
raser,
den en högre än den andra, skulle visa sig ytterst
förödande. Här följer
några viktiga
darwincitat inom några olika områden där
Darwin
rörde sig:
Ett stort problem för 1800-talets vetenskapsmän och
tänkare var frågan om hur bl a valarna
uppstått.
Darwins förslag till lösning av
frågan hör
till de mest uppseende och drastiska någonsin och
presenterades
i monumentalverket av 1859:
"In North America the black bear
was seen by Hearne swimming for hours with widely open mouth, thus
catching, like a whale, insects in the water. Even in so extreme a case
as this, if the supply of insects were constant, and if better adapted
competitors did not already exist in the country, I can see no
difficulty in a race of bears being rendered, by natural selection,
more and more aquatic in their structure and habits, with larger and
larger mouths, till a creature was produced as monstrous as a whale."—*Charles
Darwin, The Origin of Species (1859 and 1984 editions), p. 184.
Så här kunde det bl a
låta i Darwins monumentalverk "The Decent of Man
and Selection in Relation of Sex" från 1871:
"Eskimåerna äro, i
likhet med andra arktiska djur, spridda öfver hela
polarregionerna". "Båda könen borde
afhålla sig från äktenskap, om de
på något märkbart sätt vore
underlägsna till kropp och själ: men sådana
förhoppningar äro utopiska...". (Charles
Darwin: Menniskans Härledning. 1:a bandet. s .163 resp 2:a
bandet s. 393 , i svensk översättning 1872).
"Omsorg om psykiskt och fysiskt
handikappade, om fattiga och gamla, är orätt mot den
mänskliga rasen. Därigenom hindras det naturliga
urvalet i sin funktion." (Charles Darwin, The Decent of Man
and Selection in Relation of Sex, 1871, The Modern Library, New York,
s. 501)
Darwin förutsatte att det skulle bli en
kamp mellan det civiliserade, d v s utvecklade
samhället och det vilda, outvecklade. Han beskriver denna kamp
så här:
"Då civiliserade nationer komma
i beröring med vilda, är kampen av kort varaktighet,
utom der ett dödande klimat hjelper den inhemska rasen"
( = då kan kampen ta lite längre tid! )Menniskans
Härledning 1:a bandet, s 177, 1872 i svensk övers.)
"Vi kunna inse att landets uppodlande
på många sätt skall blifva olycksbringande
för vildar, ty de kunna eller vilja ej ändra sina
vanor." (Menniskans Härledning 1:a bandet, s 177,
1872 i svensk övers).
Darwin var insatt i Haeckels teorier och de
två naturteoretikerna utvecklade ett slags symbios:
"Den som önskar att se, hvad
skarpsinnighet och kunskaper kunna uträtta, bör
rådfråga professor Haeckel's arbeten." (Menniskans
Härledning 1:a bandet s. 152. 1872, i svensk
översättning.)
En kort
fattad, bra biografi över Charles Darwin finns på
denna sida!
Det faktum att Darwin och Haeckel givit kolonialism,
imperialism, nazism, apartheid legitimitet, är ett
dystert kapitel i mänsklighetens historia: att de svagare
raserna försvinner i kampen för tillvaron är
ju, enligt dessa auktoriteter, helt enligt naturens egen ordning.
Nu är det inte långt till hitler:
Enligt utvecklingslärans teorier
hävdas det också att evolutionen långt
ifrån är avslutad. Allt går vidare mot
än högre former, så även
människan. Nazistideologerna suger åt sig dessa
tankar som ett läskpapper. Eutanasi (eg
dödshjälp. hitler hade ett speciellt program
varigenom han skulle befria samhället från element
som var improduktiva och bara till besvär; handikappade,
utvecklingsstörda etc skulle avlägsnas. Hitler var
emellertid tvungen att avsluta sitt eutanasiprogram i förtid,
eftersom det orsakade ett ramaskri över hela landet. Inte
minst många högt uppsatta nazister hade
någon släkting som på något
sätt var oförmögen.) och folkmord var
bara stationer på vägen...
"...överallt i naturen
pågår det en mäktig kamp mellan styrka och
svaghet - styrkans eviga seger över svagheten. Ingenting annat
än förfall skulle återstå av
naturen om det inte vore så. Stater som bryter mot denna
naturlag kommer att falla sönder." (Från
ett tal i München, "My New Order" Adolf
Hitler s. 50, 1923)
"...judarna är det
jäsande element som får folkslag att
förruttna... På lång sikt eliminerar
naturen skadliga element. Man kan rygga tillbaka inför denna
naturlag... (men) det är nyttigt att känna till
naturlagarna - eftersom vi då kan lyda dem." (Adolf
Hitler, Hitler´s Secret Conversations, New York,
Farrar, Strass & Young, 1953 s. 115-116)
En av hitlers närmaste män, Martin
Bormann (1900-1945), lade ytterligare lök
på laxen då han menade att nazismen stod
på en solid vetenskaplig grund med följande
uttalande:
"Nationalsocialismen måste, om
den vill fullfölja sin uppgift, alltid låta sig
styras av vetenskapens senaste forskningsrön". (George
Mosse, Nazi Culture, New York, Shocken Books, 1966 s. 224)
I ett storvulet tal för en stor skara
tyska journalister i ledarbyggnaden i München från
den 10 nov 1938 (i översättning av Claës
Gripenberg) bollar adolf hitler med siffor:
"Jag ber er begrunda de siffror som jag
här framlägger: Förenta Staterna har omkring
126 eller 127 miljoner invånare. Om man räknar bort
tyskar, irländare, italienare, negrer, judar, över
huvud taget alla andra (sic!), återstår knappt 60
miljoner anglosaxare, människor som räknar sig som
anglosaxare. I det ryska riket finns det inte mer än 55 eller
56 miljoner verkliga storryssar. Det brittiska världsriket har
inte ens 46 miljoner engelsmän i moderlandet. Det franska
"världsriket" har inte ens 37 miljoner verkliga
fransmän. Italien har något över 40
miljoner invånare. Polen endast 17 miljoner polacker. Men i
Tyskland kommer det från 1940 att finnas 80
miljoner människor av en och samma ras, och i
vårt närmaste grannskap finns det ytterligare
8 miljoner människor som egentligen vad rasen
beträffar hör till oss. Den som tvivlar på
detta det största enhetliga människoblockets framtid
eller som inte tror på denna framtid, han är en svag
stackare."(talet finns bevarat åt
eftervärlden genom en tjugo år senare
påträffad grammofonupptagning).
(Den historiska utvecklingen talat
sitt eget språk. adolf hitler, den starkaste bland de
starkaste, den enligt egen utsago oövervinnerlige,
led "i kampen för tillvaron" ett
snöpligt och förödmjukande nederlag.
Hans matematik ovan stämde inte! Hur den svagare kan
besegra en starkare måste väl vara en "nöt"
att knäcka för finsmakaren. Jesse Owens guldmedaljer
i Berlin-OS 1936 inte att förglömma! Min kommentar. )
Tron på människors lika
värde ansågs av nazisterna som "föråldrad"
och "mot naturen".
Människans kulturella och tekniska utveckling var ett resultat
av årmiljonernas järnhårda gallring och
utslagning av de mindervärdiga individerna och raserna.
Allt enligt ideologerna i "det tredje riket".
(Verkar inte dessa "svaga stackare" ovanligt
seglivade eftersom hitler fortfarande efter alla årmiljoner
var tvungen att tampas med dem?! Min reflexion.)
Mitt under brinnande världskrig
skräder förre professorn F Wood Jones vid
the Royal College of Surgeons inte orden med följande
påstående: "Darwin har i
högsta grad bidragit till de ödesdigra
teorier som släppt lös de blodsutgjutelsens och
fördärvets demoner vi nu har ibland oss."
(F Wood Jones: Habit and Heritage", Routledge 1943, s. 10). Darwin var
nog inte medveten om vilka konsekvenser hans teorier skulle
få.
Nu överlåter jag
ovanstående till febril tankeverksamhet hos ett
förnuftigt exemplar av Homo sapiens Linnaeus. Skriv
gärna en kommentar i gästboken!
|