Jv

FRÅN RUSSELLIANISM

TILL JEHOVAS VITTNEN

av Göran Waldeck

En information om Vakttornets grundvalar och historia

FÖRORD

The vast majority of Jehovah’s Witnesses have no access to the records of the past and no personal knowledge of the events relating to the organization’s development. The operations of the central authority structure or of the men forming that inner authority structure are likewise unknown to them. They are thus essentially at the mercy of the editors of this 1993 publication’s supposedly impartial,“candid history.”

Raymond Franz, Crisis of Conscience. p 66.

Under första hälften av 1970-talet var jag bosatt i Göteborgstrakten och hade då förmånen att få studera Moderna Religionsbildningar inom ämnet Religion vid Göteborgs Universitet. Handledare var dåvarande docenten, sedermera prof. Peter Schalk.

I ämnet ingick studier i rörelser som Mormonism, Scientologi, Sjundedagsadventism, Christian Science, Children of God, Teosofi, Tongil, Umbanda, Mazdaznan, Bahai och Jehovas vittnen. Dessutom skulle jag medverka i ett antal seminarier där arbeten utanför mitt eget uppgiftsområde behandlades, exempelvis Sokka Gakkai med rötter i Japan. Jag skulle välja ut en av mina rörelser och dokumentera min research i en C-uppsats. Valet föll, inte helt slumpartat, på rörelsen Jehovas vittnen. Min uppsats, som försvarades i seminarium den 13 maj 1975 ligger till grund för innehållet i föreliggande skrift.

Jag gick till verket med stor frenesi och sökte få kunskaper och infallsvinklar från olika håll:

Intervjuer med ett flertal vittnen.
En exklusiv intervju med en av de s k 144.000 samt tillgång till dennes bibliotek.
Genomgång av en mängd olika skrifter – enligt referens i slutet på uppsatsen - som behandlar Jehovas vittnen.
Långa pass på Göteborgs Stadsbibliotek, där tidningarna Vakna och Vakttornet fram till 1975 nogsamt plöjdes igenom.

Jag uppskattar att insamlandet av alla fakta som här presenteras tog minst ett år att genomföra.

Jag har sökt uppdatera mina kunskaper och bli informerad om vad som hänt 1975 - 2010. Med mindre eller större mellanrum i tid utgår nya direktiv från den inre, styrande kretsen, den s.k. Governing Body.

År 1985 organiserade sig avhoppade Jv enligt en rapport från prof M. James Penton, University of Lethbridge, Kanada i en organisation kallad Christian Renewal Ministries, med den speciella målsättningen att arbeta med anpassad upplysning om Jehovas vittnen. På nätet kan man idag se att ett flertal liknande grupper bildats med sikte på att befria individer från ett liv i omänskligt slaveri och självförnekelse till ett positivt och meningsfullt livsalternativ. Att bryta sig ut ur en så centralstyrd och totalitär organisation, som Jehovas vittnen numera utvecklats till, har visat sig medfölja komplikationer, som man kanske inte räknat med när man anslöt sig till rörelsen.

Ett varmt tack för synpunkter, översyn och korrektioner till f.d Jehovas vittnen.

När jag nu ser att mitt arbete skulle kunna kasta ett förklarande ljus över saker och ting angående organisationen Jehovas vittnen, överlämnas det med denna innerliga förhoppning till den ärlige och uppriktige läsaren.

Virserum den 10 april 2010

Göran Waldeck

_________________________________________________________________________________________________

Framsida

I N N E H Å L L S F Ö R T E C K N I N G

Förord

Om litteraturen kring russellianismen/Jehovas vittnen

Inledning

AVD I RUSSELLIANISMENS RÖTTER OCH PARALLELLER

1. Drag från äldre riktningar

2. Apokalyptiska föregångare

3. Den amerikanska bakgrunden

4. Efraims budbärare

AVD II ADVENTISMEN

1. Miller och de apokalyptiska spekulationerna

a) Miller

b) Den adventistiska rörelsens karaktär och framväxt

2. De apokalyptiska huvuduppfattningarna inom adventismen

AVD III RUSSELL

1. Russell, Barbour och Conley.

2. Russells organisation

3 Russells lära

a) apokalyptiken

b) parusin

c) två frälsningsvägar

d) de 144 000

e) kristologi

Russells grav och vakttornspyramiden

4. Sammanfattande karakteristik av russellianismen

5. Konkurrerande riktningar

AVD IV OMDANINGSPROCESSEN OCH RUTHERFORD

1. Den första tiden efter Russells död

2. Rutherford

3. Rutherfords lära

4. Motstånd mot rörelsen

5. Den teokratiska organisationen

6. Jehovas vittnen blir till

7. Sammanfattning av den rutherfordska eran

Det sista vakttornsnumret med kors

Jesus på korset i "The harp of Gold" 1921

AVD V JEHOVA – JESUS – SPÄNNINGEN

1. Jehova

2. Läran om Kristus

AVD VI KONSOLIDERINGEN

Knorr

Franz

Henschel

Adams

AVD VII JEHOVAS VITTNEN IDAG

Litteraturens karaktär och anspråk, Nya Världen översättning

Jehovasvittnens nuvarande organisation

Rörelsen inför framtiden

AVD VIII OBSERVATIONER OCH SAMMANFATTNING

Kontrollen, nya kast i läran, generationsbegreppet

ÖVRIGT

1. Notapparat

2. Litteraturförteckning

3- Ordförklaringar

OM LITTERATUREN KRING RUSSELLIANISMEN/ JEHOVAS VITTNEN

Litteraturen kring rörelsen kan indelas i åtminstone tre olika grupper.

a)Den egna litteraturen. Rörelsens egen litteratur är ytterst rikhaltig. Upplagor av böcker etc. är enorma och ges ut på många språk. Litteraturen som utges av rörelsens ledning framträder med för rörelsen auktoritativa anspråk. Man utger numera sina litterära alster under anonymt/kollektivt författarskap. Att uppge en författares namn anses för närvarande vara en form av förkastlig personkult, som hör förgången tid till. Under Russells och Rutherfords tid sattes emellertid dessas författarnamn ut (!).

Charles Taze Russells huvudarbete är Studies in the Scriptures i sju band (sv. Studier i Skriften). Första bandet kom 1885, det andra 1889, det tredje 1891, det fjärde 1897, det femte 1899, det sjätte 1906 och det sjunde bandet utgavs postumt 1917, med namnet The Finished Mystery (Sv.Den Fullbordade Hemligheten), året efter Russells bortgång. Det sista bandet skall ha ställts samman av de Russell nära förtrogna George H. Fisher och Clayton J Woodvoeth¹. Några övriga publikationer är: The Time is at Hand, 1889, Thy Kingdom Come 1891. The Day of Vengeance - senare kallad The Battle of Armageddon, 1897, The At-one-ment Between God and Men 1889, The New Creation, 1904.

Den försenade publiceringen av den sjunde volymen blev med tiden en källa till stor förväntan och mystifikation bland bibelforskarna. Året efter Russells död 1916 publicerades den sjunde volymen, med namnet The Finished Mystery.

Joseph Franklin Rutherfords viktigaste verk är The Harp of Gold (sv. Guds Harpa), 1921 (1922) innehållande läran i huvuddrag samt Deliverance 1926, Creation 1927, Government 1928, Reconciliation 1928, Life 1929, Prophecy 1929, Light 1930 ( i två volymer), Vindication 1931-1932 (i tre volymer), Preservation 1932, Preparation (1933), Jehovah 1934, Riches 1936, Enemies 1937, Salvation 1939, Religion 1940 samt Children 1941². Bland ett stort antal utgåvor efter Rutherford kan nämnas The New World 1942, The Truth Skall Make You Free 1943, Let God Be True 1946, What has Religion Done for Mankind 1951, New Heavens and a New Earth 1953, Your Will be Done on Earth 1958, Let Your Name Be Sanctified 1961.

Internt viktig litteratur är:

Equipped For Every Good Work 1946, Make Sure of All Things 1953 (reviderad 1957); dessa är ämnade som hjälpmedel åt den enskilde förkunnaren. Bibelöversättningen New World Translation of the Holy Scriptures förelåg fullständig 1961 sedan en första del utkommit 1953. Översättningar har sedan skett till flera språk. Jehovas vittnens egen historieskrivning förekommer bl. a. i verket Jehovah’s Witnesses in the Divine Purpose 1959.

Tidskrifter. Av stor betydelse för rörelsen är de i mammutupplagor spridda tidningarna The Watchtower (sv. Vakttornet) från 1879 och Awake (sv, Vakna) från 1946 (föregångare till Vakna var The Golden Age från 1919, ändrad 1937 till Consolation). Dessa tidskrifter är viktiga propagandamedel och i synnerhet The Watchtower är dessutom betydelsefull när det gäller internt studium och information.

T.v. Russells postuma 7:e band av Studier i Skriften. Bandet utkom i svensk översättning år 1921.

b) skrifter om rörelsen utifrån. Vad gäller denne litteratur finns utgåvor av

skiftande karaktär beroende på vilket motiv som varit det drivande. Flera verk av sakligt-informativ art finns tillgängliga. Utomordentligt noggranna redogörelser finns i Kurt Huttens Seher Grübler Enthusiasten och Anthony Hoekemas The Four Major Cults.

Dessa forskare intar en negativ attityd till rörelsen. Hutten säger exempelvis att Der Jehova der Zeugen ist ein versteinertes Wesen, aus dessen maskenhaftem Bild die Züge der väterlichen Barmherzigkeit und der nachgehenden Liebe gestrichen sind³. (=Sv.

Jehovas vittnens Jehova är en fossil varelse [el förstenat väsen], från vilken faderlig kärlek och nåd är utraderad.) Olav Skjerpes Jehovas vittnen är nyanserade och spänner över ett stort fält.

I de starkt polemiska skrifterna är det främst lärosatserna som behandlas. Den skarpaste kritiken återfinns kanske i Briems Jehovas vittnen. I hans skrift finns uttalanden som hädiskt självöverskattande ord⁴, rekord i groteskhet⁵, Russells charlataneri⁶, Russell… i sin otroliga naivitet⁷, svamlet och ovederhäftigheten⁸. Dessa omdömen förringar ändå inte värdet av de konkreta fakta Briem presenterar.

Enbart russellianismen behandlas av Karl Vold och Emanuel Linderholm. Speciellt Linderholm avhandlar Russell ytterst skeptiskt. Så hävdar han t.ex. den uppfattningen att Russells apokalyptik har ett samband med att denne som ung fick ett så hårt slag i huvudet, att han i femtio år led av svår huvudvärk⁹. Kanske detta ändå får ses som en av de mest drastiska tolkningarna. Vidare vad gäller svensk produktion kan nämnas att det från kyrkligt håll kommit inlägg som Falska Profeter av Erik Beijer och Vad är Jehovas vittnen av Thoreten Åberg. Exempel på frikyrkliga stridsskrifter är Vittnar Jehovas vittnen falskt? och Jehovas vittnen avslöjas av Axel Gustafsson samt Lögnprofeter och Tio religionssurrogat av Folke Thorell.

^{Professor Briems arbete om Jehovas vittnen
från 1944.}

c) skrifter av före detta Jehovas vittnen. En mängd skrifter av större eller mindre format finns utgivna såväl här som utanför Sverige. På tyska har utkommit bl. a. av Hans-Jürgen Twisselmann Sind die Bibel und deine Kirsche in Übereinstillung? (= sv. Är Bibeln och din kyrka i överensstämmelse?) och Vom Zeugen Jehovas zum Zeugen Jesu Christi (= sv. Från Jehovas vittnen till Jesu vittnen), och av Günther Pape Ich war Zeuge Jehovas (= sv. Jag var Jehovas vittne).

Det kanske mest intressanta och värdefullaste bidraget är nog ändå Thirty Years a Watch Tower Slave av W. J. Schnell (1956). 1958 översattes urkunden till svenska under namnet Trettio år som Vakttornets träl. Schnell är kritisk till Jehovas vittnen, men vad han meddelar blir till ett vittnesmål som är helt unikt . Under en lång följd av år har han kunnat följa rörelsen från insidan i dess verksamhet såväl på den amerikanska kontinenten som i Europa. Han hade en betydelsefull post i rörelsens hierarki och var själv ett viktigt redskap. Och inte det minst viktiga – han upplevde själv den process som förvandlade den russellska rörelsen till organisationen Jehovas vittnen.

^{-----------------------------}

Efter den första presentationen av denna uppsats har ytterligare flera viktiga vittnesbörd tillkommit i bokform. För den som vill ta del i några gripande levnadsöden kan nämnas Josy Doyons Ich war eine Zeugin Jehovas, översatt till Svenska 1974 med titeln Jag var Jehovas vittnens tjänarinna samt den uppseendeväckande och skakande självbiografin från USA av Charles Trombley. Denna översattes till svenska och kom ut 1977 som Utsparkad från Jehovas vittnen. En uppmärksammad avhoppare från Jehovas vittnens ”styrande krets”, Raymond Franz, f. 1922 och var medlem i denna från 1971 till 1980. Franz har skrivit två detaljrika böcker, Crisis of Conscience (i sv. övers. Samvetskris, 1990) och In search of Christian Freedom, hittills i två upplagor 1991 och 1996. I Samvetskris berättar han hur den högsta ledningen fattar sina beslut samt berättar även om sitt avhopp. Se vidare under Frederick Franz!

Trombleys bok om ett helbrägdagörelseunder med stora konsekvenser.

INLEDNING

En i våra dagar uppmärksammad rörelse går under namnet Jehovas vittnen (eng. Jehovah’s witnesses). Utbredningen är världsvid och Jehovas vittnen ska (1975) finnas i 207 länder¹⁰. Förkunnarantalet ska 2009 ha gått över sjumiljonersstrecket och man räknar enbart antalet förkunnare, inte overksamma medlemmar eller sympatisörer. Rörelsen har en ytterst verksam propagandaapparat, som mer eller mindre rutat i hela världen. Ökningstakten de senare åren ska ligga på ca 3%, men det finns ingen tillgänglig statistik på hur många antalet avhoppare från rörelsen är. Antalet torde vara avsevärt. Enligt trovärdiga källor 2010, torde minst 60.000 vittnen årligen antingen uteslutas eller frivilligt lämna rörelsen (http://www.jwfacts.com/watchtower/disfellowship-shunning.php). När det gäller de exklusiva medlemmarna meddelas att kallade till de 144.000 var 1974 10.723 st. medan året dessförinnan, 1973, var 10.523 st värdiga att mottaga emblemen (d. v. s. nattvardselementen). Allt enligt rörelsens interna redovisning.

Rörelsen uppstod i USA på 1870-talet, men det ska visa sig att det finns rötter bakåt i tiden. Jehovas vittnens huvudorgan är Watchtower Bible and Tract Society of New York, med säte i Brooklyn, New York, USA.

Till Sverige hade rörelsen kommit på 1890-talet och år 1899 var man fast etablerad här¹¹. År 1974 hade rörelsen 14.590 förkunnande Jehovas vittnen och detta skulle vara en ökning från året innan med 9%¹². Givetvis får alla siffror som presenteras – som allt annat – tas med en nypa salt.

Jehovas vittnen är en rörelse med väldiga anspråk. Man vill göra gällande att man företräder den enda sanna religionen. Gud kan omöjligen bekänna sig till mer än en religion, hävdar man. Utåt är man dessutom angeläget att ge bilden av att Jehovas vittnen är en rörelse, där enheten i tron (ex. Ef. 4:13) är väl befäst. Att religionsbegreppet vid en definitionsanalys oftast har mänskliga aspekter, har man tydligen helt bortsett ifrån.

Semper eadem (sv. alltid densamma, d. v. s. oföränderlig) har varit den Katolska Kyrkans slagord under alla tider. Hur denna devis förhåller sig till verkligheten kan naturligtvis diskuteras. I Jehovas vittnen möter vi sanningar som ideligen förändras.

Bibelns sanningar skall hos Jehovas vittnen uttolkas endast av den s.k. styrande kretsen, som anses stå Jehova nära, och vara de enda godkända företrädarna av Bibelns tolkning.

Men frågan är om sanningen är oföränderlig? Den borde vara det. Två och två borde vara fyra oavsett tid och rum. Hos Jehovas vittnen har hela tiden ”sanningarna” modifierats och motiverats av att man fått ett ökat ljus. Detta s.k. ljus visar sig nu i själva verket vara en mörkläggning inte minst av av de drastiska förändringar i lärans centrala delar som ägde rum i slutet på 1920-talet och i början på 1930-talet. Men ständigt kommer direktiv om nytolkning från den s.k. styrande kretsen.

Denna skrift vill söka ge

En bakgrund till rörelsen.
Påvisa den omdaningsprocess som ägt rum och som inneburit
förändringar främst vad gäller:

a) apokalyptiken

b) kristologin (läran om Jesus)

c) organisationen

Russells anhängare kallade sig till en början för ”bibelforskare”. Ibland har man, då man behandlat russellianismen/Jehovas vittnen, uppfattat dessa begrepp såsom varande synonyma, något som vid en närmare granskning visar sig vara inte helt korrekt. Rörelsen ska visa sig ha undergått en dramatisk process och utveckling på många områden till vad man befinner sig idag år 2010.

Nya Testamentet i Nya Världens översättning, den svenska versionen från 1976.

I RUSSELLIANISMENS RÖTTER OCH PARALLELLER

1. Drag från äldre riktningar.

Russellianismen/Jehovas vittnen har flera likheter med åtskilliga äldre trosåskådningar.

Vid en jämförelse med gnosticismen finns det drag som går igen. Genom den ”kunskap” gnostikerna förmedlade ansåg de sig själv vara en högre art av kristna¹³.Denna självuppfattning är ju signifikativ för russellianerna/Jehovas vittnen.

Manikeismen, var en bokreligion¹⁴. Mani förklarade själv sju av sina böcker såsom varande kanoniska. Manis religion var vidare profetisk och gjorde anspråk på veten- skaplighet.

Slående likheter framträder vid en jämförelse med arianismen. Speciellt gäller detta kristologin. Enligt Arius var treenighetsläran obiblisk. Kristus skapades före världens skapelse och var väsensskild från Gud¹⁵. Kristi gudom förnekades och tillbedjan av Jesus Kristus på grund härav otänkbar¹⁶. Här är det inte enbart frågan om ett med arianismen likartat drag utan här finns det ett direkt arv via bl. a. italiensk (Sozzini) och amerikansk (Channing) unitarism. Unitarierna (förnekar Kristi gudom) står som motståndare till trinitarierna (tror på Kristi gudom).

Från icke-kristet håll har vi ännu en slående parallell, nämligen i dem judiska kabbalismen. År 1285 framlade Moses de Leon ett dokument som skulle visa att Bibeln inte skulle fattas efter bokstaven¹⁷. Det skulle finnas en hemlig mening bakom bibelordet, som skulle utgöra ett slags alltomfattande system. Hos de Leon framträder mycket tydligt det spekulativa draget.

2. Apokalyptiska föregångare.

Apokalyptik (uppfattningar om de yttersta tingen) finns i olika former företrädd i många religioner. I bl. a. indisk och iransk religion finns apokalyptiska scheman med tusenårsperioder. Detta är av intresse vid ett studium av kiliastisk (rörande det s.k. tusenårsriket) apokalyptik. Osmo Tiililä menar att vi har kiliastiska rötter redan i parsismen¹⁸. Judendomens kiliasm kommer till uttryck inte minst i den pseudoepigrafiska litteraturen. Så finns t.ex. klar kiliasm i 2 Hen. 32:3 ff¹⁹. Om bl.a. den första och den andra Henoksboken säger Hugo Odeberg att de var flitigt lästa under den första kristna församlingens tid²⁰. Innehållet i pseudoepigraferna är i stor utsträckning apokalyptiskt²¹.

Vad gäller de Apostoliska fäderna finns den kiliastiska synen företrädd i det s.k. Barnabasbrevet. ”Om sabbaten heter det i början på skapelseberättelsen: Och Gud utförde på sex dagar sina händers verk, och på den sjunde dagen hade han fullbordat det och vilade på den dagen och helgade den. Given akt, mina barn, vad det betyder: Han fullbordade på sex dagar. Det betyder, att på sextusen år ska Gud fullborda alltsammans. Ty en dag är för honom såsom tusen år. Han är själv mitt vittne, när han säger: Se en Herrens dag skall vara såsom tusen år. Alltså mina barn, på sex dagar, det vill säga sex tusen år, ska allt fullbordas. Och han vilade på den sjunde dagen. Det betyder: När hans Son kommer, ska han göra slut på den laglöses tid och döma de ogudaktiga och förvandla solen, månen och stjärnorna: då skall han med rätta vila på den sjunde dagen”²². Enligt Papias ska läran om det tusenåriga riket vara en tradition från apostlarna²³. Tiililä säger vidare att bland kyrkofäderna ”voro Irenaeus, Hippolytus och Tertullianus chiliaster”²⁴.

För att närma oss vår egen tid ska vi finna att vi har en anknytningspunkt i Sverige, nämligen genom Emanuel Swedenborg (1668-1772). Här finns många parallella drag. Enligt Swedenborg ägde Kristi tillkommelse rum år 1757²⁵. Swedenborgs invecklade lära skulle byggas på förnuft och fantasi i förening – och – han gjorde dessutom anspråk på vetenskaplighet. Bibelordet skulle ha ”ett andligt innehåll”²⁶, det kunde inte vara utan ”en andlig mening”²⁷. Swedenborg avvisar bestämt treenighetsläran och menar att Fader, Son och Helig Ande ”beteckna tre egenskaper hos Gud”²⁸ och dessutom anser han sig vara representant för ”Den Sanna Kristna Religionen”, som hans sista större arbete har titulerats²⁹.

Pietisten och teologen J.A.Bengel (1687-1752) gjorde beräkningar, som skulle utvisa att Jesu tillkommelse skulle äga rum år 1836³⁰.

3. Den amerikanska bakgrunden.

Vi har redan berört den unitariska linjen från Europa till Amerika (Sozzini – Channing).

En annan viktig faktor i sammanhanget är olika former av biblicism. Flera former av biblicism kan tydligt urskiljas och några blir i detta sammanhang aktuella, nämligen den apokalyptiska (dogmatiskt-spekulativa), den legalistiska (moraliska) och den fundamentalistiska (okritskt-dogmatiska) och det är alldeles tydligt att russellianismen här har starka rötter. Fundamentalismens främsta läropunkt är att Bibeln är av Gud inspirerad och slutgiltig auktoritet i alla tros- och lärofrågor³¹.

Biblicismen-fundamantalismen var i Amerika utbredd i många sammanhang. Ur baptismen kommer adventismen. Adventisterna och sedermera russellianerna bibehöll det baptistiska dopsättet, även om dopets innebörd förändrades. Russell reagerade häftigt mot Calvins predestinationslära men hade ändå kvar ett presbyterianskt arv. Han var ju nämligen uppfostrad som presbyterian. Den kristna församlingstanken var starkt utvecklad hos kongregationalisterna och Russel kallade sina församlingar för ”Ecclesia”³².Under John Thomas ledning tog under 1840-talet kristadelfianerna (från gr.Αδελφών εν Χριστώ, d v s bröder i Kristus) form. I kristadelfianismen kom unitarismen och adventismen att förenas. Kristadelfianernas församlingar, kom att kallas för ”Ecclesia” (gr. ἐκκλησία, bet. den utkallade skaran), ansåg det som en av sina väsentligaste uppgifter att sprida sin förkunnelse via en ”från-dörr-till-dörr-mission”³³. Kristadelfianerna betraktade sig själva som den yttersta tidens ”urkristna” och åt kiliasmen bereddes ett stort utrymme. Det messianska riket ska upprättas på jorden sedan jordens nuvarande stater gått en våldsam undergång till mötes. Dock ansåg man att Jesu tillkommelse skulle vara både synlig och kroppslig³⁴.

Det som dock allra mest bidragit till den russellska rörelsens framväxt är emellertid den renodlade adventismen, vilket vi snart ska se lite längre fram.

4.Efraims budbärare.

En annan rörelse som växte fram i Amerika ungefär samtidigt som russellianismen har för oss blivit känd under namnet Efraims budbärare. Denna säregna rörelse är en specifik skandinavisk-amerikansk företeelse. Grundaren hette Charles Lee eller från början Carl August Lindqvist (1840-1926). Lee var verksam som läkare, predikant och författare. Vid en jämförelse med den russellska läran framträder flera slående likheter. De flesta av de gängse kristna lärosatserna förkastas, biblicismen är rationell och Efraims söner och döttrar är mycket ”bibelsprängda”³⁵. Häpnadsväckande bibeltolkningar presenterades av Lee.. Exempelvis skulle landet Sverige vara synonymt med Efraims stam, en del av Guds egendomsfolk, som ska vara medverkande till upprättandet av Guds Rike på jorden. Einar Spjut förmedlar en av många Lees märkliga utläggningar:

Namnet på staden Chicago påstods således betyda KORSET OCH JAG!!!

Chi i Chicaco skulle motsvara X i det grakiska alfabetet och beteckna korset = första bokstaven i Χριστός (=gr. transskr. Kristos = Kristus den smorde) + και (gr. transskr. kai = och) + εγώ (= gr. transskr. ego =jag)³⁶. = CHI-CA-GO!

Efraims budbärare menar att paradiset är jordiskt-materiellt. Apokalyptiska förutsägelser och beräkningar intar stor plats och bygger direkt på de adventistiska förutsägelserna. Årtalen 1844, om man tänker på russellianerna, finns även årtalet 1914 med.

Tillsammans med sin hustru Julia skrev Lee boken Guds dubbla plan eller Den profetiska nyckeln till Skriftens lära (1882). Efraims budbärare använde ofta namnet Jehova eller Jahve om Gud och vidare vad gäller dogmatiken var man t.ex. förnekare av treenigheten. Som mest hade rörelsen något hundratal anhängare i Sverige och en minimal utbredning bland skandinaver i USA.

5. Campbelliterna
Längre fram i uppsatsen ska vi också se hur Russell varit strakt påverkad av bibelöversättaren Benjamin F Wilson (1817-1900). Wilson gick omkring 1840 till Campbelliterna, vilka förnekade både Treenigheten och Inkarnationen. Russell slukade vad det synes Wilsons läror med hull och hår.

6. Adventismen ska snart behandlas, men Russell var också en stor taktiker i likhet med Ellen Gould White. För att få de kristnas öra kunde man inte bara fördöma deras historia, man måste anamma de stora reformatoriska gestalterna och kyrkorna till en viss grad. Det är ju därifrån de stora medlemsgrupperna skall tas. Allt detta finns belagt i den kanske intressantaste av alla russellianiemans skrifter, det sjunde bandet av Studier i Skriften. Här får vi veta att de sju änglarna i Uppenbarelsebokens andra och tredje kapitel är angivna i följande ordning: Paulus, Arius, Valdus, Wycliffe, Luther och så kronan på verket - Charles Taze Russell. Dessa sex föregångare får alltså av Russell sitt fulla stöd. Hur handlar då Russell med avseende på de kristna kyrkorna? 1877 sammankallade Russell till ett stort möte för kristna förkunnare i Pittsburgh där han framlade sina läror. De förkastades av de församlade förkunnarna. Russell svarade då med att från 1878 förkastade Gud alla kristna kyrkor som nu övergick till att vara under satans kontroll. Att ingen kyrka ville ordinera Russell till förkunnare retade honom också. Rätten att förkunna evangelium berövades nu de etablerade kryrkorna och gavs åt Russell, som Guds ends språkrör. Själva det gamla evangelist förkastades också, nu skulle ettt nytt evangelium förkunnas. Allt detta finns sklidrat i Russell, SiS VII. Att ingen kyrka ville ordinera honom bemötte han med att Gud själv ordinerat honom. In SiS VII we read about 381 PASTOR RUSSELL'S DIVINE ORDINATION.

II ADVENTISMEN

1. Miller och de apokalyptiska spekulationerna.

a) Farmaren William Miller (1782-1849) studerade åren 1816-1818 Bibeln med tonvikt på dess förutsägelser. 1818 sammanfattade han i tolv punkter vad han kommit fram till. Den uppseendeväckande slutsatsen var då att Kristi tillkommelse beräknades ske om ca 25 år, alltså omkring 1843. Kristi försoningsverk ansågs ha skett år 33 e. Kr. Med hjälp av Daniels årsveckor³⁷ bestämdes det årtal varifrån man skulle beräkna ”2300 profetiska dagar” = år, nämligen 457 f. Kr.³⁸. På detta sätt kom han fram till året 1843³⁹. Den 22 september 1822 nedskrev Miller sitt adventistiska budskap i 20 trosartiklar och 1831 offentliggjorde Miller sina slutsatser. Nu började en intensiv predikoverksamhet. Fram till 1844 höll Miller inte mindre än 40.000 predikningar, kyrkorna öppnades för honom och människorna kom i stort antal för att höra den skakande väckelseförkunnelsen. Miller slog fast att parusin (gr παρουσία) skulle äga rum mellan den 21/3 1843 och den 21/3 1844. Miller använde i sina sammankomster en jättelik plansch varmed hans budskap åskådliggjordes⁴⁰. Skrifter och traktater spreds allt intensivare i allt större upplagor ju närmare man närmade sig årtalet 1843. Från 1840 sammankallades med korta intervaller 16 generalkonferenser där det apokalyptiska förklarades och där riktlinjerna för förkunnelsen drogs upp. Mellan 1.200 till 1.500 talare sig ska ha ställt sig till förfogande. Uppskattningen av anhängarnas antal vid denna tid varierar mycket starkt från 50.000 och ända upp till en million⁴¹. Det stora stjärnfallet natten den 13 november 1933 hade skrämt upp många och tolkades som en uppfyllelse av Matt. 24:29. Ett tidigare stjärnfall hade iakttagits år 1799. Så kom då äntligen året 1843 och förväntningarna var maximalt uppskruvade, så stora att det hos många människor resulterat i praktiska och materiella konsekvenser. Många kiliaster sålde vad man ägde – men visste inte riktigt vad man skulle göra med pengarna man fick för sin egendom. Nu var det inte längre tid att ägna sig åt denna värld – man väntade ju Brudgummen, Jesus Kristus! Miller blev så än mer precis än själva årtalet, han satte nu ut den 3 april 1843 för parusin⁴². I bl. a. New England gick man så upp på bergstoppar och höga kullar för att möta Brudgummen. Men dagen gick utan att något hände. För de väntande kastade nu Miller fram datumet till den 7 juli. Hela det förutspådda året ( t o m den 21/3 1844) rann så småningom ut, utan att något synbart hade hänt och besvikelsen hos de väntande var enorm⁴³.

Miller deklarerade nu öppet att han misstagit sig, medan andra febrilt sökte efter andra lösningar. Så fann t.ex. en viss Samuel Sheffield Snow (1806–1870) ett bibelrum där det stod att ”brudgummen dröjde”⁴⁴, vilket tolkades så att ytterligare ett halvår skulle läggas till den 21/3 1844 och senast den 22 oktober skulle så Jesus uppenbaras, men den konstgjorda andningen varade inte så länge, utan när väl den 22 oktober passerats blev besvikelsen ännu våldsammare än förut. År 1845 uteslöts Miller av baptisterna.

William Miller preaching. Almost all Churches in the US opened for him and his urgent message.

b)Den adventistiska rörelsens karaktär och framväxt.

Med Miller som den stora drivkraften framväxte den adventistiska rörelsen snabbt. Miller använde baptismen som plattform för sin verksamhet. Den adventistiska rörelsen var från början av icke-församlingsbildande karaktär. Det var ju inte tid för sådant – Kristi tillkommelse var ju omedelbart förestående, Efraims budbärare, som tidigare omtalats får ses som en direkt avläggare till adventismen och även denna rörelse var av icke-
församlingsbildande karaktär. Adventiströrelsen var spridd i de flesta protestantiska samfund. Efter de svikna förhoppningarna 1844 splittrades adventiströrelsen. På 1860-talet tar ett flertal adventistsamfund form. Det största och mest betydelsefulla av dessa kom att bli Sjundedagsadventistsamfundet. Redan på ett tidigt stadium hade i denna rörelse tyngdpunkten kommit på att vila på iakttagandet av sabbaten. Då rörelsens stora auktoritet och dogmatiker Ellen Gould White höll fast vid årtalet 1844 fanns goda förutsättningar för ett adventistiskt gehör. White gör nu en omtolkning av Millers budskap för att kunna fånga in dem som var fixerade på just årtalet 1844. Nu sägs Kristi tillkommelse detta år i verkligheten vara en domsscen i himmelen, inte den verkliga tillkommelsen utan en akt som ska föregå denna⁴⁵. Hon menade att Jesu förbönstjänst som vår överstepräst (=jfr Hebreerbrevets budskap!) då plötsligt upphörde och i stället inleddes av Jesus något i himmelen som hon kallade för den undersökande domen⁴⁶. Med sin nya läropunkt lyckades hon nu också samla upp en del av dem som var svikna och besvikna.

2 De apokalyptiska huvuduppfattningarna inom adventismen.

I en stor del av adventiströrelsen spekulerades det ännu om Jesu synliga tillkommelse. Mindre schatteringar ansåg att tillkommelsen skulle ske osynligt. Russell kommer i kontakt med en grupp där man upptäckt att det nytestamentliga begreppet parusi (gr, παρουσία ) också kan översättas med närvaro. Därmed är förutsättningarna givna för de s.k. bibelforskarna/russellianernas framträdande på scenen.

Ellen Gould White 1899

Vad Ellen Gould lärde: http://www.youtube.com/watch?v=uiAPNc_yLA8&feature=related

III RUSSELL

1. Charles Taze Russell föddes den 16 februari 1852 i Allegheny, Pennsylvania, såsom näst äldste sonen till Joseph och Ann Elisabeth Russell. Dessa var prebyterianer av skotsk-irisk härkomst. Joseph Russell var affärsman i herrekiperingsbranschen och sonen Charles blev vid 15 års ålder dennes medhjälpare. Han slöt sig till kongregationalisterna då han reagerade häftigt mot Calvins predestinationslära (d v s att människans liv är förutbestämt). Också läran om de eviga straffen beredde honom stora svårigheter. Ansatt av tvivel lämnade han 1869 kongregationalistkyrkan. De svåra andliga spörsmålen lämnade honom emellertid inte och 1870 fick han kontakt med en speciell förgrening av adventiströrelsen. Här förnekades de eviga straffen men ändå var biblicismen företrädd. Ända till 1875 studerade han Bibeln i detta sällskap, och det var under dessa studier som han blev införstådd med att begreppet παρουσία, på sv. parusi, också kunde betyda närvaro, osynlig ankomst. Man kom fram till att denna parusi redan hade ägt rum 1874, men det var först 1875 som man ansåg sig ha fått klarhet i detta. Russell som sjundedagsadventisterna håller för givet att Millers årtal för Kristi tillkommelse var riktigt. Miller hade emellertid glömt att Jesus var trettio år när han framträdde för världen, och dessa trettio år skulle sålunda läggas på 1844. Nu skulle upptäckten förkunnas. 1875 sprids ett flygblad i en upplaga på 50.000 ex med titeln The Object and Manner of our Lord’s Return⁴⁷. 1876 valdes Russell till pastor i gruppen som nu växt till ett 30-tal. Han behöll denna titel sedan under hela sin levnad. Senare i rörelsens historia togs denna och andra titlar bort, allt för att framstå som exklusiva och inte förväxlas med någon kyrka. 1876 slöt sig Russell också till en adventistfraktion som leddes av Nelson Horatio Barbour (1824-1905) i Rochester. Många hade vid denna tid satt sitt hopp till Millers beräkningar, så även Barbour. Barbour anammade också tolkningen att Jesu tillkommelse kunde betyda närvaro som tidigare nämnts. Han hade en månadsskrift The Herald of the Morning, som nu kom till användning. Man finansierar ett litet tryckeri och ger ut en gemensam skrift 1877 med titeln Three Worlds or Plan of Redemption. 1877 sammankallar pastor Russell också präster från olika samfund till ett möte i Pittsburgh. Här redogör Russell för sina teorier men hans budskap avfärdas bestämt av den menighet som samlats⁴⁸. 1878 kommer Barbour och Russell i konflikt och separerar efter en strid om lösenoffret⁴⁹. År 1879 utger så Russell en egen tidskrift som fick namnet Zion’s Watch Tower and Herald of Christ’s Presence, i en första upplaga på 6.000 ex. Från 1892 utges den två gånger i månaden. William Henry Conley (1840-1897) hjälpte till med att organisera bildandet av Zion's Watch Tower Tract Society. Han var en betydande industriman bl a i stålbranschen och var den store finansiären till verksamheten. Han blev den förste presidenten i Sällskapet och innehade posten från 1881 till 1884. Sällskapet blev senare "Watchtower Bible och Tract Society", eller fröet till det kommande Jehovas vittnen. Conley var gift med Sarah Schaffer (1841-1908).

1879 gifter sig Russell med en kvinna som anslutit sig till rörelsen, Maria Frances Ackley⁵⁰. Äktenskapet blev emellertid olyckligt och barnlöst. 1897 drabbades hustrun av en svår hudsjukdom och Russell stämplade detta offentligt som en tuktan från Herren⁵¹. 1906 upplöstes äktenskapet sedan Russell redan 1903 dragit sig från hustrun⁵². Hustrun å sin sida anklagade sin man för inbilskhet, härsklystnad och omoraliskt uppförande, men det sistnämnda kunde inte verifieras⁵³. Efter skilsmässan förklarade Russell att han inte ägde några medel till underhåll åt hustrun, utan han påstod att han var fullständigt utfattig. Han spred myten om att han levde i ”apostolisk fattigdom”. Men efter pastor Russells död - den 31 oktober 1916 i Texas, på hemväg från en föredragsturné – skulle det visa sig att han efterlämnade $317.000, en på den tiden gigantisk förmögenhet, som nu slussades in i hans Bibel- och traktatsällskap. Russells auktoritet som bibeltolkare kan inte nog ifrågasättas. (Considering worth of amount $317.000 it will be in 2010 equal to the sum of $6,646,200 or SEK 45,334,864.59 ) Inför en domstolsförhandling 1913 yttrade domaren: ”Att döma av tonen i Edra böcker skulle man tro att Ni är en auktoritet i grekiska.” Russell replikerade då att: ”Kunde jag ej grekiska, skulle jag icke kunna skriva med den nödvändiga myndigheten.” Men när man visade honom ett grekiskt NT, kunde han inte ens bokstäverna i det grekiska alfabetet.

2. Russells organisation.

Russells församlingar skulle vara självstyrande och ha som en av sina uppgifter att sprida hans skrifter. Såsom ett slags betjänande organisation bildades Watch Tower Bible and Trust Society of Pennsylvania, registrerad den 13 december 1884. Dennas styrelse skulle utgöras av ett råd på sju ledamöter medan pastor Russell själv presiderade. För att få en röst till denna styrelse måste man bidra med minst tio dollar. Vid sin död skall pastor Russell själv ha ägt inte mindre än 25.000 röster, varför han i praktiken själv styrde sällskapet⁵⁴.

Efter det att man upprättat Sällskapet startade man en intensiv skriftspridning och propagandaverksamhet. Helt nya metoder testades också. Man erbjöd sina förkunnare litteratur gratis för att med vinsten av den sålda litteraturen kunna försörja sig. År 1886 var 50 sådana kolportörer i full verksamhet. 1909 inköptes lokaliteter i Brooklyn sedan det s k Bibelhuset i Pittsburgh visade sig vara alltför trångbott. Här bildades nu dottersällskapet Peoples Pulpit Association. 1914 grundades i England ett liknande dottersällskap, International Bible Student’s Association⁵⁵.

Russellianerna gick vid denna tid under mängd olika beteckningar. De vanligaste benämningarna var russellianer, bibelforskare, millieniter och Millenii daggryningsfolk⁵⁶. Strömmen av litterära traktater, skrifter och böcker växte alltmer. Den tidens modernaste medier användes också. Så skapades t.ex. mellan åren 1912-1914 för 300.000 dollars ett mycket imponerande foto-drama från skapelsen till det tusenåriga riket⁵⁷. Pastor Russell sände sina predikningar till nästan 3.000 tidningar i Amerika och Europa, vilket gav honom en oerhörd publicitet⁵⁸. Russell företog under sin livstid otaliga resor, bl. a. gjordes 1911-1912 en världsresa⁵⁹. Sverige besöktes av Russell 1909⁶⁰. Han ska ha färdats mer än 1.6 miljoner km, hållit 30.000 predikningar och författat 50.000 sidor⁶¹.

Ur introt till fotodramat här: http://www.youtube.com/watch?v=a7cF0nw5S-g

3. Russells lära.

Russells skrifter gör stora anspråk. De sex stora banden Studier i Skriften förklaras vara ”nyckeln till Bibeln”. I Watch Tower 1910 s 298, meddelas att människor inte kan fatta den gudomliga planen själva genom att studera enbart Bibeln. Om någon lägger år sidan Studier i Skriften, ja, även om han gör det efter att ha blivit förtrogen med dem under tio års läsning och sedan håller sig endast till Bibeln, så kommer han att efter två år hamna i mörker. Å andra sidan, om han läst endast Studier i Skriften, men icke en sida av själva Bibeln, så kommer han att efter två år att befinna sig i ljuset.

Pastor Russell utgår alltså från bibelordet, men ger sina egna tolkningar större värde än bibelordet i sig självt. Linderholm betecknar Russell som en monoman apokalyptiker⁶². Allt i Bibeln ska uppfattas apokalyptiskt – inte bara Danielsboken, Hesekiel och Uppenbarelseboken. Apokalyptiken finns för Russell gömd redan i skapelseveckan i 1 Mos.1 kap. Från bibelordet går Russell till andra stöd för sina teorier. I Jes. 19:19 läste Russell i King James’ översättning följande:

”In that day shall there be an altar to the LORD in the midst of the land of Egypt, and a pillar at the border thereof to the LORD”.

(Sv, övers. 1917: På den tiden skall ett altare vara rest åt HERREN mitt i Egyptens land, så ock en stod åt HERREN vid landets gräns.)

Det som pastor Russell fastnade för var ordet pillar (sv. pelare). Utifrån denna utsaga utarbetade Russell väldiga teorier om pyramiden vid Gize. Han påstår att pyramiden i själva verket uppfördes av den gåtfulle Melki-Sedek, konung i Salem (jfr 1 Mos.14:18, Ps. 110:4) och den förkunnade tusenårsrikets inbrott.

a)apokalyptiken. De sex skapelsedagarna ägde rum under en tid av 42.000 år ( 6 x 7.000 år). Människans historia utspelas under en tid av 7.000 år, vilket tillsammans ger ett världsförlopp på 49.000 år. De 7.000 åren uppdelas i två förlopp, 6.000 och 1.000 år.

Där med är partor Russells kiliasm klar. Skapelsen inträffade enligt honom 4.128 f. Kr.

b)parusin. De stora apokalyptiska händelserna skulle enligt Russell vara Kristi tillkommelse (d.v.s. själva parusin) år 1874 och året då den sista skörden som inbärgats. Skördetiden uppgavs vara 40 år och Russel ansåg att skördetiden skulle vara slut 1914, då tusenårsriket skulle ta vid. Då skall

…”vargar bo tillsammans med lamm, och pantrar ligga tillsammans med killingar; och kalvar och unga lejon och gödboskap skola sämjas tillhopa, och en liten gosse skall valla dem”(Jes. 11:6)

Pastor Russel såg fram emot 1914 och berättade inlevelsefullt hur han – när tusenårsriket då väl inbrutit - frimodigt skulle gå in i de helt ofarliga lejonen i burarna!

Hur kommer då Russel fram till årtalet 1874? Jo, han resonerar på följande sätt: först antar han en stor jubelårscykel på 50 x 50 år = 2.500 år. Liksom pingstdagen följde på sju sabbater efter påsk 7 x 7 = 49 d. v. s. den femtionde, så följer den större cykeln på 50 x 50 år på det av Israel påstådda sist firade jubelåret 625 f. Kr.(här finns dock i den Russellska litteraturen olika uppgifter)⁶³. Han gjorde även en andra beräkning med utgångspunkt från skapelsen 4 128 f. Kr. På detta skulle helt enkelt läggas de 6 000 år en. Russell kommer då fram till 1872 (!). Skillnaderna i årtal förklaras med att syndafallet skall ha ägt rum 4 126 f. Kr. Människorna tillbringade ett par år i Eden innan katastrofen kom. Russell anknöt nu också till Miller och hävdade att han hade delvis rätt. Miller skulle inte ha beräknat tiden från Jesu födelse utan utgått från Jesu offentliga framträdande som skedde, enligt Russell, när Jesus var 30 år gammal.

Trettio år skall alltså läggas till de 1844. På allt sätt söker så Russell bevisa att för parusin är 1874 det exakta årtalet.

c)två frälsningsvägar.

Russell menade att en stor skara människor skulle erbjudas ett nytt tillfälle till frälsning under det tusenåriga riket. Det viktigaste var dock den väg som just nu var för handen, nämligen kallelsen till de 144 000 (Uppb.7:4-8)

d)de 144 000.

Russells lära om de 144 000 kom att bli en kärnpunkt i hans lärosystem. ”De 144 000”, ”de heliga”, ”Kristi brud” är hela den nytestamentliga församlingen.

Några flera pånyttfödda och trogna kristna kunde kan inte Russell tänka sig. Att det inte skulle vara flera förklarade han så: de 144 000 består av den första församlingen före ”påvekyrkans avfall”, ”reformationens namnkyrkor” och ”världskyrkor”. Under hela den tid som Russell betecknar som ”avfallstid” skedde ingen påfyllning alls av de kristna till de 144 000. Detta skulle förklara varför pastor Russell räknade med ett så ringa antal som endast 144 000. År 1888 proklamerar Russell att den osynligt närvarande Kristus (från 1874) ”förkastat namnkyrkorna” 1878⁶⁴. Varför Kristus väntade i fyra år får vi inget svar på. År 1881⁶⁵ kunde inga flera upptagas i de 144 000, nu upphörde denna kallelse, fastslog Russell. Underligt nog stod dörren ännu något på glänt. Många hade avfallit, och det hade uppstått många vakanser; de avfallnas platser stod till förfogande och erbjöds nu åt ersättare. Antalet lediga platser uppskattades av Russell till ca 30.000⁶⁶.

De i Uppenbarelseboken gåtfulla 144 000 får således av Russell sin fulla förklaring. De olika detaljerna i texterna ska tolkas på ett symboliskt sätt just som Russell beskriver. Enligt Uppenbarelseboken består de 144 000 enbart folk av Israels tolv stammar, alltså judar (Uppb.7: 4-8). Här menar nu Russell av vi ska utläsa ”andliga judar”, d.v.s. russellianer. Män som inte orenat sig med kvinnor ( Uppb 14:4) skall också ha en överförd betydelse. I deras mun har ingen lögn blivit funnen (Uppb.14:5) kanske beredde den största tolkningssvårigheten, d v s om texten skulle tillämpas på russellianerna själva. Att tala om ”en symbolisk, andlig lögn”, lät helt enkelt inte bra.

e)kristologin.

Kristus hade i osynlig gestalt anlänt till jorden 1874. 1878 ägde en stor uppståndelseakt rum och de uppståndna var nu osynligt tillsammans med den osynlige Kristus på jorden. Kristologin blir diffus när Russell stundom identifierar Kristusgestalten med de 144 000. Ibland räknar Russell in Kristus bland de 144 000 och att han får dem då till 144 001. Mycket luddigt blir det när Russell hävdade att Messias är ingen person, utan en klass av människor, som han vid ett tillfälle framhöll vid ett anförande för judar⁶⁷. Det hävdas ibland också att de 144 000 är lemmarna i Kristi lekamen, som ska offras hela tidsåldern igenom för att därefter bilda hela lösesumman⁶⁸. Kristi lekamliga uppståndelse förnekas ⁶⁹av Russell, treenigheten avvisas och han tror inte heller på Kristi gudom.

_____________________________________________________________________________________________________________

RUSSELLS GRAV OCH DEN INTILLIGGANDE VAKTTORNSPYRAMIDEN.

Russell dog under en av sina predikoresor den 31 oktober 1916, 64 år gammal. Han begravdes i Rosemont United Cemetery, Pittsburgh.

Russell tillskrives på gravmonumentet epitetet “Laodicea-budbäraren”. Enligt många bibeltolkare skall församlingen i Laodicea (Uppb.3:14-22) även syfta på den kristna församlingen i den yttersta tiden.

Russells gravsten är försedd med den numera för Jehovas vittnen förhatliga titeln “pastor”.

År 1921 restes en minnespyramid, den s.k. Vakttornspyramiden intill Russells grav av Watch Tower Bible and Tract Society. Pyramiden anspelar på den vikt Russell tillmätte pyramiden vid Gize i Egypten. Den var enligt honom “Guds stenvittne i öknen” och förkunnade parallellt med bibelordet tusenårsrikets inbrott.

Lägg märke till de kristna symbolerna kors och krona. Det skulle dröja ända till 1931 innan korset av J Rutherford förpassades ut ur rörelsen. Här finns det ännu inristat i sten..

4. Sammanfattande karakteristik av russellianismen. Russellianismen vill framstå som exklusiv. Russell ville ändå inte ge sin rörelse en sekteristisk karaktär utan man ville bara representera en rörelse som var ägare av den högsta form av andlighet som över huvud taget kunde uppnås⁷⁰. Russell bekände sig härvidlag att stå i tacksamhetsskuld såväl till adventismen som andra denominationer. Under den första tiden tilläts han också predika i olika samfunds kyrkor. Russell hade sålunda en tämligen öppen inställning gentemot andra kristna. Russells egna församlingar var autonoma, d v s självstyrande, ledda av en äldstekår. De äldste valdes på demokratisk väg. Den individuella friheten var till synes mycket stor. Inställningen till judafolket var positiv och Russell såg den framväxande sionistiska rörelsen som ytterligare ett tecken på tusenårsrikets snara annalkande det år som fastställts, 1914. I centrum av det apokalyptiska lärosystemet stod kristologin. Kristi närvaro förkunnades och Fridsriket under Jesu regering förebådades år 1914. Rörelsens framgångar får också ses som en följd av Russells personliga egenskaper och flitiga arbete. Han ägde en otrolig energi, var en mycket skicklig affärsman och hade inte minst blick för organisatorisk strategi.

5. Konkurrerande riktningar. Alla var inte överens i flera viktiga frågor och grupper bildades i opposition mot huvudfåran i rörelsen. En dylik avvikande uppfattning mening hade de s.k. knochianerna, företrädda av Vladimir M. Gelesnoff (1877-1921) och Adolph Ernst Knoch (1874-1965). Till de russellianska huvudpunkterna lade dessa apokastasisläran, tron på alla människors slutliga frälsning.

IV OMDANINGSPROCESSEN OCH RUTHERFORD

1. Den första tiden efter Russells död. Redan före 1914 hade det börjat knaka i leden.

Russel hade skärpa framhållit den absoluta exaktheten i sina förutsägelser och påstått att om kronologin eller om någon av de tidsperioder han skissat upp ändrades blott ett år skulle styrkan och skönheten i hans parallellism förstöras⁷¹. Men då 1914 närmade sig blev Russell alltmer osäker⁷². Andra årtal började då dyka upp och då 1914 passeras med första världskrigets utbrott var det bäddat för en stor kris inom rörelsen. Pastor Russell avlider 1916 och de närmaste två till tre åren medför stora inbördes strider. 1917 valdes Rutherford till sällskapets andre president. Vid denna tid gjorde flera grupper utbrytningar. En av de större av dessa kallade sig ”De fria bibelforskarna”.

2. Joseph Franklin Rutherford var född den 8 november 1869 i Bonneville, Missouri.

Föräldrarna var baptister.Som sextonåring började han studera juridik. Efter avslutade studier utnämndes han så småningom till ”special judge for the Fourteenth Juridical District of Missouri”⁷³. Här tjänade han som extra domare när den ordinarie ibland var sjuk. 1906 anslöt han sig till den russellska rörelsen sedan han kommit i kontakt med några husbesökare. De första åren som rörelsens president kännetecknas av en försiktig manövrering från ”domare” Rutherfords sida. Redan i Russells sjunde band av Studier i Skriften finns rutherfordska tankar insmugglade, vilket hans motståndare genast uppmärksammade och påpekade. Detta ledde till en allvarlig schism i själva styrelsen, där fyra av de sju ledamöterna avvisade förfalskningarna. Med hjälp av juridiska knep lyckades emellertid Rutherford utesluta dem. Nu lämnade ca 4000 av totalt ca 21000 medlemmar rörelsen i protest. Mellan åren 1917 och 1926 har dock Rutherford ännu inte helt brutit med Russell. Men år 1926 tycks brytningen vara definitiv då Rutherford t.o.m. stoppar utgivningen av ”Studier i Skriften”. Ännu år 1922 (engelska versionen kom ut 1921) kunde Rutherford i The Harp of Gold (sv. Guds Harpa) lovprisa Russells kronologi. Sålunda menar han att bevisen för Jesu närvaro på jorden sedan 1874 är överväldigande: uppfinningar och upptäckter som räknemaskinen, aeroplanet, motorplogen, upptäckten av Afrikas inre, separatorn, dynamiten, kokapparaten, radion, telefonen, pastor Russells bok Den Gudomliga Tidsåldersplanen, dammsugare, trådlös telegraf, brandstegar och rökfritt krut⁷⁴.

3. Rutherfords lära.

Hur Rutherfords lära kronologiskt uppstått är svårt att få ett grepp om. Här gäller det nämligen att kunna skilja på hans förutsägelser och på vad han konstruerat i efterhand. Klart är emellertid att Rutherford redan på ett tidigt stadium framkastade årtalet 1925 som ersättning för årtalet 1914 vad gäller den synliga parusin. Den osynliga parusin påstås i stället ha hänt 1914 och årtalet 1874 stryks. Man gör således en tydlig distinktion mellan osynlig och synlig parusi. 1876 flyttas fram till 1918 och hela Russells kronologi flyttades framåt i tiden.! Nu hävdar Rutherford också att år 1918 kom Kristus till sitt tempel och förkastade judarna och de kristna. Vid Kristi synliga tillkommelse 1925 skulle Gamla Testamentets profeter alltifrån Abel uppstå igen. Domare Rutherford gjorde själv praktiska arrangemang inför de stora händelserna. Han inköpte en jättelik herrgård i San Diego, kallad Beth Sarim, där de uppståndna historiska gästerna skulle få bo. Den 25:e september 1920 hade Rutherford hållit sitt berömda stora tal under rubriken ”Millions now living will never die” (Millioner nu levande skall aldrig dö) och förutspådde alla döda vittnens uppståndelse. Efter 1925 skulle döden inte finnas mer och inga begravningar äga rum! När inga långväga gäster dök upp efter utsatt år, flyttade Rutherford själv in och bodde på egendomen ända till sin död. Efter Rutherfords död 8 jan 1942 såldes egendomen i hast och man hoppades att hans falska profetior snabbt skulle falla i glömskans djupa hav.

Important Internet site for this : http://www.bible.ca/jw-1914-generation.htm

Rutherfords andra topphemliga bygge: Beth Shan

Jehovas vittnen lät bygga två huskomplex i Kalifornien för att hysa Bibelns hjältar som Abraham och Moses efter den förutsagda uppståndelsen.
Bet-Sarim eller "Prinshuset", som ägdes av organisationen mellan 1929-1947, är allmänt känt.
Nyare Jv-forskning ger vid handen att det även fanns en andra egendom, ytterst hemlig, som gick under namnet Beth Shan som betyder "Säkerhetshuset" och var i Sällskapet Vakttornets ägo från 1939 till 1945.
Beth Shan var egendom på en yta av 75 tunnland belägen inte långt från Beth Sarim – ”prinshuset” – och på den var en ännu större herrgård än Beth Sarim byggd. Det hade flera uthus hus, en 4.000 gallon (15142 liter) dieseltank, 7 tunnland odlad jord, en jättelik vattentank på 10.000 liter och två hemliga underjordiska bombsäkra skyddsrum med förvaringsutrymmen, allt skyddat av ett tak bestående av 3 fot tjock betong.
Tillfarten till Beth Shan var av en oländig ½ mil grusväg och slutade vid en grind som vaktades av Vakttornspersonal.

Förutom Vakttornspersonalen skall de personer som omnämns i Hebreerbrevet 11:1-40 få tillgång till Beth Shan, nämligen Abel, Enok, Noa, Abraham, Isak, Jakob, Sara, Josef, Moses, Rahab, Gideon, Barak, Simson, Jefta, David, Samuel.

Så snart dessa personer återvänt till jorden och identifierat sig för de juridiska ombuden hos VT var det bara för dem att flytta in.
(J W Research Journal Vol. 4, No. 3, Summer 1997s. 4)

Beth Shan var så hemligt att det nämndes i WTS litteraturen endast en gång i tidningen Consolation 1942 maj 27 s. 9. Detta apropå en tvist om var ”domare” Rutherford, VT-presidenten - skulle begravas. Myndigheterna hade nämligen vägrat att Rutherford skulle få begravas på Beth Sarim och nu gällde det att hitta andra lösningar eftersom presidenten Rutherford började bli gammal. Nu ansökte man om en ny gravplats på Beth Shan – men denna ansökan avslogs också.

Men historien ville annorlunda. The Golden Age (VT-tidskrift) från 1926 hade förutspått att ”nästa krig kommer att innebära förintelse”. ”Domaren” och presidenten Rutherford hade anammat detta budskap och tydligen fått skrämselhicka. Under andra världskriget fungerade Beth Shan som ett skyddsrum för Rutherford och vakttornsledningen. Varför inte, då inga av Bibelns hjältar ännu anlänt?
Under 1941 hade Vakttornet påstått att "det återstå nu bara månader till Harmageddon. ( VT 15 september 1941 s. 288)

Enligt (VT 15 november s. 343) framgår tydligt att syftet för att köpa och utveckla Beth Shan var att skydda Vakttornets ledare från krig, svält och andra prövningar under dessa "få månader just före Harmageddon"!

Men VT spådde fel igen och nazisterna försvann och kriget tog slut…inget Harmageddon….

Beth Shan var således inte längre behövligt för att skydda vakttornsledningen och såldes snabbt för att allt skulle glömmas och sopades så under Jvs gigantiska matta.

1. Vad hade Rutherford gjort med Russells gamla kronologi där att inte ett årtal fick ändras – då det var uttalat att hela systemet då skulle kollapsa? Rutherfords smarta drag var att undanhålla anhängarna denna information och omkring 1930 mer eller mindre förbjuda litteraturen före 1926 och förklara den som värdelös. Russell skulle bara vetat. Av Russells ursprungliga lära ska Rutherford ändrat på inte mindre än 148 punkter⁷⁵. Nästa hela Russells apokalyptik kastar Rutherford över ända.

Adams skapelse förlades till hösten 4.026 f v t (före vår tideräkning). Bibeln tillkom mellan åren 1513 f v t och 98 v t. ”Hedningarnas tider” pågick mellan 607 f v t och 1914 v t. Tiden 1914 – 1932 indelades i fyra perioder enligt följande:

1. ”En tid och tider och en halv tid” = nov 1914 – 7 maj 1918 (Slutade med arresteringen av Sällskapet Vakttornets styrelseledamöter och deras medarbetare).

2. ”1290 dagar” = jan 1919 – sept 1922 (vid andra konventet i Cedar Point).

3. ”1335 dagar” = sept 1922 (andra konv. i Cedar Point) – maj 1926 (vid internationella konventet i London).

4. ”2300 aftnar och morgnar” = maj 1926 (intern. konv. London) -15 okt 1932 (med officiellt tillkännagivande i The Watchtower)⁷⁶.

I sin broschyr ”Millioner av människor som nu leva skola aldrig dö” gör Rutherford det fatala misstaget att fastställa årtalet 606 f.Kr. för ”Sidkias störtande och upprättandet av Nebudkanessars välde”. Enligt historiska fakta startade Sidkia kriget mot Nebukadnessar först 587 f.Kr.

Uppenbarelseboken kom nu att beskriva rörelsens egen historia. Så kom änglarna som stöter i sina basuner (t.ex. Uppb. 8:7) att beteckna konventen med Jehovas hotfulla befallningar att gå ut ur ”namnförsamlingarna”⁷⁷. De sju tordönen betyder helt enkelt Russells ”Studier i Skriften” i dess sju band. En ängel som ropade med hög röst är ingen mindre än pastor Russell, som ropar⁷⁸. Även andra rörelser och företeelser finns med i uppenbarelsebokstolkningarna. Gräshopporna (Uppb. 9:3) sägs vara metodisterna⁷⁹. Hästarna (Uppb. 9:9) är den gamla tidens helveteseld-väckelsemöten ⁸⁰. Det första veet (Uppb. 9:12) är synonymt med metodismen⁸¹ etc. En halv timmes tystnad uppstod i himlen när den del av Herrens Organisation (= russellianerna) som fanns på jorden var overksam under en kort period år 1918 och 1919⁸², ⁸³, ⁸⁴.

Plötsligt lämnade Rutherford även Russells stora pyramidspekulationer. Detta orsakade ett ramaskri bland somliga och resulterade i ännu en brytning. Fraktionen som nu lämnade kallade sig för ”gammelrussellianer”. I den mån några av dessa kan finnas kvar klamrar de sig envist fast vid Russells ursprungliga apokalyptik och teorierna om pyramiden vid Gize. Gammelrussellianerna drog sig inte för att i detta fall kritisera och fördöma Rutherfords lappkast i läran: Under inte mindre än femtio år förkunnade Organisationen att den stora pyramiden i Egypten var ”Guds stenvittne i Egypten. Numera säger de att den är byggd av djävulen”…⁸⁵

4. Motstånd mot rörelsen.

Tvärtemot vad Russell hade förkunnat om tusenårsrikets inbrott 1914 hävdade nu Rutherford att djävulen i stället kom till jorden 1918 efter en utkämpad strid i himlen med ärkeängeln Mikael och dennes änglar (Uppb.12:7-9). Tiden 1914-1918 (=första världskriget) innebar ”födslovåndor” under vilken en ”ny helig Nation” såg dagens ljus. Rutherford kallade denna företeelse ”teokratin”. Gud förkastade judarna som sitt utvalda egendomsfolk 1918 och den nyfödda heliga Nationen intog judafolkets plats. Den nya Nationen skred genast till kamp mot de förutvarande nationerna, som alla stod under satans herravälde gående sin undergång till mötes. Härmed förklarades all fosterlandskärlek till något annat land utanför den nya Nationen såsom varande illegitim.

Nu började man i enlighet med denna syn konsekvent vägra militärtjänst med följd att många av rörelsens medlemmar arresterades. Den 7 maj 1918 häktades t.o.m 8 medlemmar ur ledningen, däribland Rutherford själv, och dömdes till 80 års fängelse för krigstjänstvägran. Men redan i mars 1919 släpptes de mot borgen och blev så småningom frikända i maj 1920. En nyhet för rörelsen som nu tog form var den centrala organisationen. Rutherford var först känd som ”en oförsonlig fiende till organiserad kristendom”⁸⁶. Den förhärskande uppfattningen var nämligen den att ”organiserad kristenhet var ett tecken på avfall”⁸⁷.

Över detta synsätt föll nu ett helt nytt ljus. Den nya Nation, som fötts, utgjorde ”Guds organisation”. Därmed kunde den organisatoriska utvecklingen förklaras och försvaras.

5.Den teokratiska organisationen. Från 1916/17 och in i början på 1920-talet skedde en

Kraftig åderlåtning av medlemmar från rörelsen. Inte minst många gamla kämpar lämnade leden. 1921/22 utges ”The Harp of Gold” ( i sv. övers. 1923 ”Guds Harpa”) av domare Rutherford. En skrift där han fortfarande i många avseenden följer Russell. Det nya med denna skrift var att den trycks och utges i en sådan jätteupplaga som man dittills inte förut varit med om. Denna massiva propaganda vände den vikande trenden. Rörelsen fick i ett enda huj ett kraftigt nytillskott av medlemmar. Med den nya vinden i ryggen börjar Rutherford utveckla sitt teokratiska system och 1931 är det färdigt att sjösättas.

Teokratin kom att indelas i tre klasser.

1) Före 1922 bestod de 144.000 av Mordokai-Naomi-klassen, men många av dessa svek rörelsen och lämnade.

2) De vakanser som nu uppstått mellan åren 1922-1929/31 kan intas av de många nyvunna som kommit till efter editionen av ”The Harp of Gold”. Denna klass kallades för Rut-Ester-klassen och inlemmades i ”en ny teokrati av guld”⁸⁸.

3) Från 1931 framträder en tredje klass ”en teokratisk massa” – eftersom platserna i de 144.000 nu ansågs i det närmaste vara besatta – de oandliga jonadabiternas klass, medlemmar som inte kan få plats bland de 144.000, dörren är stängd för dessa, men det finns dock en möjlighet ändå, utan andlig pånyttfödelse, få tjäna Jehova, d.v.s. i total och villkorslös lydnad underkasta sig den teokratiska organisationen.

Att genomföra ”teokratin” på fältet upplevdes av många medlemmar som en smärtsam process. Många led av att individualiteten så bryskt förtrycktesoch speciellt besvärlig var den nya klassynen för de äldre, fortfarande russelltrogna⁸⁹. den individuella friheten hade nu flyttats från de djupa leden till toppen på organisationen. Den väldiga teokratiska processen var, enligt Rutherford, totalt genomförd i rörelsen år 1938. Intern kritik blev inte längre acceptabel, ja den blev ju helt absurd och omöjlig – den teokratiska vakttornsorganisationen var till alla sina delar gudomlig – och Gud kan man ju inte kritisera! År 1939, detta till trots, framförde Mr Olyn Moyle, ledamot av den högsta styrelsen, kritik mot Rutheford och flera medarbetare i ledningen. Hans intention var att rätta till olika missförhållanden, ville egentligen alls inte lämna sällskapet, men blev ändå utstött. Han stämde då Rutherford och vann också målet⁹⁰.

De 144 000. I Vakttornet för 15 november 1933 tillkännagavs att kallelsen till de 144 000 hade upphört 1931, vilket man höll vid fram till 1966, då året 1931 ändrades till 1935.

6.Rörelsens nuvarande namn Jehovas vittnen proklamerades på konventet i Columbus, Ohio den 26 juli 1931. Som bibliskt underlag använde Rutherford bl.a. Liknelsen om arbetarna i vingården i Matt 20:1-6. De tolv timmarna påstods stå för åren 1919-1931. En lön delade ut – som var lika för alla – nämligen namnet Jehovas vittnen. ”De som knorrade över att samma dagspenning, ´Jehovas vittnen´, givits åt alla, hade sin motsvarighet i arbetarna i liknelsen, som knorrade över att även de sist anställda fick full lön”⁹¹. I namnet Jehovas vittnen (eng. Jehovah’s witnesses) ska ordet vittnen stavas med litet v. Med detta ville Rutherford visa att man förnekar medlemskap i en världslig organisation och poängtera att man bara är ett folk som vittnar om Jehova⁹².

7.Sammanfattning av den rutherfordska eran. Domare Rutherfords kanske mest berömda slagord förblev ”millions now living will never die”⁹³(miljoner nu levande ska aldrig dö). Själv dog domare Rutherford den 8 jan 1942, i en ålder av 72 år. Under hans levnad hade den s.k.teokratin skapats, vilken gjort rörelsen till en hermetiskt sluten organisation, där den individuella friheten bara fanns i toppskiktet i rörelsen. Rutherford var själv en mycket skicklig talare och agitator, även om han inte tycks ha kunnat mäta sig med Russell i fantastiska utläggningar. Vakttornets tjänare W.J. Schnell åhörde vid ett tillfälle domarens planritningar för Tyskland. Han skildrar talet på följande sätt:

”På aftonen före konventets första dag talade domaren till oss…mycket vältaligt beskrev han sig själv såsom fånge, vandrande fram och tillbaka i Atalantafängelset. ’Då’, sade han, ’grep jag tag i gallret på min cell och såg upp mot himmelen och lovade Herren: om du låter mig komma ut härifrån, skall jag aldrig upphöra att avslöja kristenheten, och jag skall ställa om, så att evangeliet om riket blir predikat.’ Mot bakgrunden av detta löfte skildrade han sedan de nya framtidsutsikterna, Som en siare och profet hade han klättrat upp på Sällskapet Vakttornets högsta tinnar, och hans blick fick ett fjärrskådande uttryck.

Han började tala om för oss, att vi inte själviskt skulle längta efter att få komma till himmelen 1925, då det fanns så mycket arbete att utföra på jorden. Han lämnade oss i sticket! Han stack hål på våra uppskruvade känslor, och luften, mättad av hoppet om slutet på den gamla världen och tidigare inpumpad i oss, strömmade ut. Sedan tog han oss med på vakttornets topp, lika hög som frestelsernas berg, och visade oss alla riken i världen – han visade oss en stor världsorganisation! Han målade bilden av tusentals millioner, vällande fram ur världens alla riken, person efter person, klass efter klass, som sakta lärde sig förstå Rikets välde över alla andra välden. Han såg för sin inre syn hela berg av böcker, som måste tryckas och utges.”⁹⁴

Rutherford skärpte motsättningarna mot kristenheten. Inga ord tycktes för starka i kampen mot fienden. Satans orena organisation kommer att ”dö som en lus”⁹⁵, dundrade han och ”den organiserade kristenheten som står under djävulens inflytande och utövar djävulens religion”…”är ansvarig för den stora vågen av brottslighet”⁹⁶. ”Djävulen har byggt upp en mäktig organisation och dess främsta element är det religiösa, det finansiella och det politiska.”⁹⁷.

Rutherford lärde av det förgångna. Det som var gångbart från Russells tid anammades och utvecklades. Förkunnandet och bokspridandet växte alltmer. Redan 1932 fanns skrifter av Rutherford distribuerade ut över hela världen på 165 språk i en upplaga av inte mindre än 120.000.000 ex.⁹⁸. Grammofonplattor och predikningar av Rutherford framställdes i stort antal och inte minst användes radion som medium, där Sällskapet t.o.m. införskaffade sig en egen station, ”Watch Tower Radio WBBR”⁹⁹.

Sista numret av Vakttornet försett med tre kors, samt ett fjärde kors i kronan i övre vänstra hörnet. I nästa nummer var alla kors borttagna. Kristi Närvaro förkunnades inte längre utan Jehovas Rike.

Jesus på korset i Ruterfords the Harp of Gold, 1921.

V JEHOVA – JESUS – SPÄNNINGEN¨

Vi har redan sett hur den russellska rörelsen organiserats och hur propagandametoder och propagandamedel utvecklats. Apokalyptiken förändrades men det kanske alla mest upp-seendeväckande var den totala förändring som skedde med Kristusgestalten. Tiden under Rutherford innebar ingenting mindre än en fullkomlig kristologisk nyorientering. Redan 1919 hade Rutherford gått till attack mot korssymbolerna och julfirandet. Så utläste han bl.a. julgranen ur Jer. 10:2-4 …”hedningarnas sätt”…”avgudar”…”av ett stycke trä från skogen hugger man ut dem, och konstnärens händer tillyxar dem; med silver och guld pryder man dem och fäster dem med spikar och hammare”… I Sverige är omslagsklichén på tidningen Vakttornet ännu år 1931 försedd med den klassiska kors-krona-symbolen och på själva Vakttornet kan man urskilja tre korsformade fönstergluggar. I numret därpå är alla kors borttagna och samtidigt meddelas rörelsens nya namn, Jehovas vittnen.

Jesusnamnet trängdes undan. Schnell skildrar detta så: ”Eftersom kristenheten på ett framträdande sätt begagnade sig av Jesus eller Kristus, ansåg vi, att tiden kommit att tona ned Jesu namn och i stället upphöja Jehovas namn. Vi måste ju på allt sätt vara olik kristenheten”¹⁰⁰. Själva kärnan i budskapet utbyttes nu till ”Jehovas Rike” från det tidigare ”Kristi närvaro”. Bibelns Jesus placerades härmed utanför rörelsens hägn. Det främsta namnet i den kristna förkunnelsen enl. bl.a. Apg.4:12 – Jesus – hade nu ersatts med namnet Jehova. I samband med denna drastiska rockad infördes en omfattande begränsning av den individuella friheten enligt följande: ”Det blev nödvändigts att föra saken till sin spets och för det ändamålet utarbetade Sällskapet i början på 1925 en metod för noggrann rapportering av all tid, som användes för att sprida dess böcker.

Det framhölls att denna nya form av organisation och arbetssätt ersatte kristen karaktärsutveckling och att arbetet för Sällskapet ersatte de andliga frukterna i de kristnas liv. Det behöver inte sägas, att detta orsakade en splittring över hela världen. Många vägrade att rapportera tid och placerade böcker, medan åter andra vägrade att alls placera dem. Nästan tre fjärdedelar av de ursprungliga ’bibelforskarna’, som hade haft lös anknytning till Sällskapet, vände ryggen åt dess överinseende under decenniet mellan 1921 och 1931. Detta var precis vad det nya Sällskapet hade hoppats på att kunna genomdriva.”¹⁰¹

Granskar man Vakttornet (i Sverige) under 1920-talet ska man se en tydlig förändring av innehållet. I de tidigare årgångarna finns dialoger med läsekretsen, insändare och t.o.m. små inskickade poem publiceras. I Vakttornet från 1924 finns exempel på detta:

”Jag har en herde öm och god

för oss han göt sitt dyra blod

bland ödemarkens törnesnår

Han sökte upp sitt vilsna får

---------------------------------

Min Herde Dig jag följa vill

Dig älska och Dig höra till

Du har mig köpt och därför är

Jag evigt din, min Herde kär ”.¹⁰²

Vem denna dikt beskriver råder det ingen som helst tvekan om. Ännu ett steg bort från Jesus-gestalten togs genom att man avskaffade kravet på andlig pånyttfödelse för jonadabiterna.

1. JEHOVA. Rutherfords omvandlingsprocess förde rörelsen ännu längre ut på spekula-tionens sanka mark. I själva namnet Jehova finns nämligen ett stort osäkerhetsmoment. Ingen vet nämligen hur det gammaltestamentliga JHWH ska uttalas. Namnets uttal var förbehållet den judiske översteprästen och skulle uttalas en gång om året inne i det allraheligaste i templet på יום כיפור, Jom Kippur, den stora försoningsdagen. Uttalet gick i tradition från överstepräst till överstepräst och gick slutligen förlorat med den siste tjänstgörande översteprästen. När JHWH påträffas i bibeltexten blir uttalet i stället Adonai (=min Herre). Vad som ytterligare komplicerar det hela är att fram till de s.k. masoreterna (ca. 800-900 e.Kr.) bestod den gammaltestamentliga texten enbart av konsonanttecken. De tjänade helt enkelt som stöd för minnet när man läste. Masoreterna satte in vokaltecken med punkter på de befintliga konsonanterna och den masoretiska punkteringen fick sin slutliga placering genom den berömde rabbinen Ben Ascher som levde i Tiberias i början av 900-talet. Så här beskriver prof. Helmer Ringgren den masoretiska processen:

¹⁰³

Namnet Jehova har alltså tillkommit av en felläsning av de kristna som inte upptäckte att masoreterna hade applicerat ADONAJ-vokalerna på JHWH. Rutherford använde sig alltså av en gammal felläsning när han skulle namnge den nya ”Gud” han hade skapat.

I Jehovas vittnens senare litteratur möter man någon gång försiktiga formuleringar som ”uttalet Jahvé är kanske korrektare” och Jehova är ”den formen som man på engelska och åtskilliga andra språk återger tetragrammaton”¹⁰⁴. Men ändå slår man fast att namnet ”Jehovas vittnen” är namnet på ”den vita stenen” och det namn som ”Herrens mun”¹⁰⁵ har nämnt, utan att ta minsta hänsyn till felspekulationen.

Namnet Jehova

En historisk översikt av uppkomst och användning.

1278 skrev en spansk munk, Raymundo Martini, det latinska arbetet PUGIO Fidei (Tron på korset). I det han använde Guds namn genom att stava det Yohoua. I senare tryckningar av detta arbete, daterat några århundraden senare använder man stavningen Jehova.

Kort efteråt, år 1303, avslutade Porchetus de Salvaticis ett arbete med titeln VICTORIA PORCHETI AVERSUS IMPIOS HEBRAEOS (Porchetus seger mot de ogudaktiga Hebreerna). Han stavar Guds namn IOHOUAH, IOHOUA och IHOUAH.

Då, Petrus Galatinus, en katolsk präst född i slutet av 1400-talet, 1518 publicerade ett arbete med titeln DE ARCANIS CATHOLICAE veritatis (om den Katolska Kyrkans hemligheter) stavade han Guds namn IEHOUA.

Namnet "IEHOUAH" publicerades för första gången i en engelsk bibel 1530, när William Tyndale publicerade en översättning av Chumash (Pentateuken, de fem Moseböckerna). I detta använde han Guds namn, IEHOUAH, i flera verser (1 Mos. 15:2, 2 Mos. 6:3, 15:3; 17:6, 23:17, 33:19, 34:23, 5 Mos. 3:24, så även i Hesekiel 18:23 och 36:23. I en not till en upplaga skrev Tyndale: "Iehovah är Guds namn ... och dessutom, så ofta som the LORD (HERREN) är stavat med stora bokstäver är det fråga om det hebreiska Iehovah."

Bokstaven J fanns inte i engelskan vid denna tid, på grund av influenserna från latinet. På samma sätt användes först bokstaven u i stället för det senare till uttalskorrigerade v. I den ursprungliga versionen av King James från 1611 skrivs t.ex. Dauid. På samma sätt

stiliserades bokstaven I till ett J.

År 1534 Martin Luther publicerade sin fullständiga översättning av Bibeln på tyska, baserad på de grundtexten. Vanligtvis använde han det tyska "der Herr" (HERREN) för Tetragrammaton, men i en predikan som han höll 1526 över texten i Jeremia 23:1-8, sade han att "Namnet Jehova, HERREN, tillhör uteslutande den sanne Guden. "

Därefter användes Jehova inte bara i King James version av 1611, utan också i den spanska VALERAversionen från 1602, i den portugisiska ALMEIDAversionen från 1681, i den den tyska ELBERFELDERversionen från 1871, och i den amerikanska standardversionen från 1901. Den svenska översättningen från 1917 vill gå tillbaka till grundtexten och har inte Jehova som tolkning av Tetragrammaton. En nyare Romersk-Katolsk översättning från 1961, Jerusalem Bible, använder Yahweh (Jahve) i stället för HERREN. Sålunda kan vi fastställa uppkomsten av namnet Jehova inom den Katolska Kyrkan och följa användningen framåt i tiden. Före 1278 finns inte tillstymmelse till någon läsning av TETRAGRAMMATON som Jehova.

De nyare översättarna har upptäckt att tolkningen Jehova inte finns i grundtexterna.

1917 års Bibelkommission upptäckte den felaktiga läsningen.

se även klippet : http://www.yhwh.com/jehovah.htm

En bibelvers där det heliga gudsnamnet TETRAGRAMMATON יהוה JHWH [YHWH] speciellt aktualiseras är i 2 Mos.6:3 (Tetragrammaton är understruket i texten!)

6:3 וָאֵרָ֗א אֶל־אַבְרָהָ֛ם אֶל־יִצְחָ֥ק וְאֶֽל־יַעֲקֹ֖ב בְּאֵ֣ל שַׁדָּ֑י וּשְׁמִ֣י יְהוָ֔ה לֹ֥א נֹודַ֖עְתִּי לָהֶֽם׃

YHWH i olika äldre skriftspråk:

Paleo-Hebreiskt YHWH från ca 900 – 135 f. Kr.

Gammalarameiskt YHWH från ca 900- 300 f. Kr.

Rektangulärt hebreiskt YHWH från 200 f .Kr. till nutid.

Jewish Encyclopedia hävdar att uttalet Jehova är omöjligt och påpekar den nämnda sammanblandningen av Adonai-vokalerna och Tetragrammaton samt hävdar att det ursprungliga uttalet måste varit Yahweh () eller Yahaweh (). Jehova har aldrig förekommit i judisk praxis eller tradition.

Tetragrammaton skall förekomma 6.828 gånger i den Hebreiska texten av Gamla Testamentet.

Ett par exempel i några kända äldre översättningar (YHWH understruket):

Latin Vulgate
6:3 qui apparui Abraham Isaac et Iacob in Deo omnipotente et nomen meum Adonai non indicavi eis

Luther Bible 1545

6:3 und bin erschienen Abraham, Isaak und Jakob als der allmächtige Gott; aber mein Name HERR ist ihnen nicht offenbart worden.

2. LÄRAN OM KRISTUS.

Den kristologi som vanligtvis utläses ur Bibeln kan uppställas i några huvudpunkter enligt följande:

Preexistent som Guds enfödde Son…”förstfödd före allt skapat” Kol. 1:15
En av gudomens tre personer (Treenigheten) Matt 28:19
Inkarnationen (Guds Son blir människa) Joh. 1:10
Försoningen (Jesu ställföreträdande lidande och offerdöd) 2 Kor. 5:17-20
Jesu kroppsliga uppståndelse. Joh. 20:24-29

Denne Jesus Kristus förpassas nu ut ur läran och den nya helt för Bibeln främmande figur presenteras med avseende på nämnda huvudpunkter:

1. Preexistens.

”Gott hatte 2 Söhne Michael u. Luzifer. Luzifer lehnte sich gg den Vater auf, wurde dadurch zum Satan und Berherrscher der Weld, die auch die ’Organisation des Satan’ deswegen genannt wird.¹⁰⁶”(sv. Gud hade två söner, Mikael och Lucifer. Lucifer gjorde uppror mot sin far och blev därmed Satan, härskaren i världen, som också härav kallas Satans organisation. Och ”Michael, der gerhorsame Sohn, wurde als Jesus Chr. geboren und erwarb sich durch seien Tod die Unsterblichkeit.¹⁰⁷” (sv. Mikael, den lydige sonen, blev född som Jesus Kristus och förvärvade genom sin död odödlighet). Jesus skulle alltså inte vara Guds enfödde son, utan en av två, dessutom var dessa ”söner” änglar. Tala om degradering!

2. Skapad inte född.

I analogi med förnekandet av treenigheten är Jesus inte en gudomsperson enligt Jehovas vittnen.

Jesus påstås vara skapad, inte född. Jesus proklameras vara ”Jehovas första skapelse”¹⁰⁸, ”Guds enda direkta skapelse”¹⁰⁹ Hur man får det bibliska begreppet fött till att betyda skapad förklaras med följande utläggning:..”gennáo kan finnas i maskulinum, det betyder då avla, i femininum föda och i medium skapa. Här är det fråga om det senare”. Att monogenés inte kan betyda enfödd i bokstavlig bemärkelse utlägges så: ”Fanns det då någon kvinnlig individ i himmelen genom vilken Jehova Gud födde sin enfödde son? Om det gjort det, då måste denna kvinnliga individ ha varit till före Guds enfödde son” ”Fastän Gud födde, ska vi inte heller föreställa oss att Gud har ett sköte i likhet med en kvinnlig individ. Gud är inte kvinnlig.¹¹⁰ Att man för ner resonemanget om gudsbilden på denna nivå, vittnar tydligt om vilken typ av ”gud” man konstruerat! Tillbedjan av Jesus (Matt. 2:1-12, Matt. 28:17, Luk. 24:52, Apg. 7:59, 1 Kor.1:2 ) är ett besvärligt kapitel för Jehovas vittnen.

När det gäller de vise männen säger man helt sonika de var sända av djävulen. Att de vise männen bekostade flykten till Egypten bekymrar inte alls. Att djävulen fyller människor med ”mycket stor glädje” (Matt 2:10) torde tillhöra sällsyntheterna. Men enligt Joh. 10:10 kommer tjuven – djävulen – ”allenast för att stjäla och slakta och förgöra”.

3. Inkarnationen.

Ärkeängeln Mikael ”föddes som Guds mänsklige son i oktober år 2 f. Kr”¹¹¹. År 29 ”på hösten” blev han Guds andlige son i samband med dopet och erhöll titeln Kristus, den smorde¹¹². Jesus Kristus ”dör på pålen såsom vår återlösare på våren år 33”¹¹³. ”Jesus dog som en martyr, ett vittne för Guds rike trogen sitt överlämnande att göra Guds vilja trogen sin smörjelse till att predika riket”¹¹⁴. ”Jesu död på en påle eller ett trä och inte ett kors, var nödvändig för att skrifterna skulle uppfyllas och judarna frigöras från lagen”¹¹⁵. När Jesus dog ”var han lika död som om han aldrig hade lefvat”¹¹⁶. Den ande som i dödsstunden lämnade Jesu kropp var intet annat än andedräkten.

4. Försoningen.

Försoningen möjliggjordes av det faktum att Jesus var ogift. Han hade ett ”släkte ofött i sina länder” och eftersom ”Jesus var ogift, kunde hans ofödda mänskliga avkomma uppväga hela det släkte som intill Adam intill nu blivit stamfader åt”¹¹⁷. Jesu offer ”kan befria oss från den synd och fördömelse som vi ärvt”¹¹⁸. Jehovas vittnen menar nu att försoningen gäller endast den synd som ärvts genom Adam. På detta sätt erbjuder Jesus oss en möjlighet för att själva vinna vår frälsning. Denna ”försoning” gäller naturligtvis endast för Jehovas vittnen själva , ”de 144 000, brudklassen” och ”de andra fåren”. Den som inte anammar Jehovas vittnens lära hör till Satans organisation, hur varmhjärtad kristen han än är, för en sådan gäller inte ”försoningen”.

Adam tillhör inte de återlösta. Han syndade avsiktligt och kommer aldrig att återuppstå:”Gud vill inte ompröva sin rättfärdiga dom och ge Adam liv igen”.

Vidare hävdas det att försoningen ingalunda har ett oändligt värde, utan ”hade samma värde som Adam förspillde för sina efterkommande.” Jehovas vittnens lära om den inskränkta försoningen kontrasterar skarpt mot 1 Tim. 2:5-6:…”Kristus Jesus”…”som gav sitt liv till lösen för alla”…samt Hebr. 9:12 …”han”…”vann en evig förlossning.”

5. Uppståndelsen.

En speciell utläggning görs av bl. a. av orden 1 Petr. 3:16 ”han blev dödad till köttet, men till anden blev han gjord levande”. Man hävdar således med detta som grund att Jesus uppstod på tredje dagen som en helig andevarelse¹¹⁹. Den kropp varmed Jesus sågs fara upp till himlen, var en kropp han framskapat enkom för detta tillfälle. När skyn dolde honom för lärjungarnas ögon upplöste han omedelbart denna kropp, liksom han gjort med de andra kropparna han iklätt sig i under de fyrtio dagarna mellan påsken och himmelsfärden^{120, 121, 122}. Detta storslagna fenomen kallas av Jehovas vittnen för ”materialisation”. Jesus uppstod aldrig kroppsligen enligt Jehovas vittnen. Kroppen tvivlaren Tomas vidrörde var en tillfällig konstruktion för att bota lärjungens tvivel. Tanken, som ligger till grund för att förkasta tron på Jesu kroppsliga uppståndelse, är att Jesus aldrig tog tillbaka sitt offer. ”Lösepenningen” var given och kan inte under några förhållanden återtas.

Hos Jehovas vittnen florerar nu olika teorier om vart Jesu kropp kan ha tagit vägen, då den inte uppstod. Det finns olika förslag. Russell menade en gång att kroppen hade förflyktigats och upplösts i gaser. Rutherford trodde att den gömts undan någonstans av Jehova och att den skulle tas fram och förevisas i en storslagen minnesvård under tusenårsriket¹²³. Numera påstår man vanligen att Jehova tog hand om denna kropp på samma sätt som han tog hand om Mose kropp. Hur som helst, hävdar man, i himmelen kan inte Jesu kropp vara, för ”kött och blod”…kan…”icke”... ”få Guds rike till arvedel.” (1 Kor 15:50)

Jesu kommande funktioner.

Läran om Jesus har den praktiska betydelsen att man i honom ser det föredömliga vittnet för alla Jehovas sanna vittnen, Före tusenårsrikets inbrott ska emellertid Jesus träda fram som Jehovas store skarprättare. Detta innebär Harmagedon. Harmagedon ska utkämpas ”överallt på jorden också på andra planeter”¹²⁴ då Guds bödel skall slakta motståndarna bokstavligen, understödd av vittnena. ”Den vilde Jehu” ses som en förebild till Kristus i funktionen som ”Jehovas store skarprättare”^125.

Kontraster.

I jämförelse med allmän kristen uppfattning kontrasterar läran om Kristi kors skarpt. Om korsets historia påstår man följande: ”Ursprung. De forntida egyptierna något som sedan har blivit kallat crux ansata, vilket var en fallossymbol i form av ett ’T’ med ett ovalt handtag upptill och representerande de manliga och kvinnliga fortplantningsorganen i förening”…”Den antogs var en symbol av livet. Konstantin (som. var hedning på den tiden och sedan falskeligen påstod sig vara omvänd till kristendomen och vara en kristen tillbedjare fastän han var en mördare) påstod sig ha haft en syn 312 av ett brinnande kors mitt på himlen med de latinska orden: ’In hoc signo vinces’” …det var nu som ”korset upptogs i den avfälliga kristendomen”¹²⁶. Det är ”felaktigt att förevisa avrättningspålen, som skulle bringa i hågkomst Satans föregivna seger i att ha förorsakat Kristi död”¹²⁷. ”Avrättningspålen är en sak att hata, inte tillbedja”¹²⁸. ”Att använda kors vid tillbedjan är avgudadyrkan”¹²⁹.

Sammanfattning av Jehovas vittnens kristologi: Jehovas vittnen har en avvikande uppfattning på samtliga punkter i jämförelse med en genuint bibelförankrad kristologi. Dessutom intar inte Jesus inom Jehovas vittnen någon central plats, han är en andrahandsfigur Hoekema menar att Jehovas vittnen har ett oklart kristusbegrepp och konsekvensen blir att man i praktiken rör sig med ”three states of Christ’s existence”: …”angel – man – angel”¹³⁰. Attityderna till Jesusgestalten och dennes verk ter sig ofta motsägelsefulla. Man ska t. ex. å ena sidan inte framhäva eller visa korset, men Jehovas vittnen drar sig inte själva för att förevisa sin ”torture stake” allt som oftast i sina skrifter och böcker, t.o.m. i den s.k. Nya Världens översättning¹³¹Böner får egentligen inte riktas direkt till Jesus, men ändå förekommer meningar som ”Kristus skall tillbedjas som en helig andevarelse, segrare över döden på tortyrpålen”¹³². Annars ska ju ett Jehovas vittne endast vara ”en sann tillbedjare av Jehova”.

VI KONSOLIDERINGEN

Rutherford hade vid tiden för sin bortgång koncentrerat all makt i sina egna händer. Dock överlät han till sina underordnade att utse sin efterträdare efter sin död. Detta skedde också och redan den 13 januari 1942, fem dagar efter frånfället sammanträdde Pennsylvania- och New York-korporationernas huvudstyrelse-medlemmar för att utse den nye presidenten. Efter ”gudomlig vägledning” tillsattes så Nathan Homer Knorr (1905-04-23 – 1977-06-08), vicepresident sedan 1940, till president och Rutherfords efterträdare. Viceposten tillföll Hayden Cooper Covington (1911-01-19 – 1978-11-21), som tidigare varit jurist inom sällskapet.

Knorrs bakgrund och verksamhet.

Knorr hade reformert bakgrund och år 1921 anslutit sig till rörelsen och i samband med detta utträtt ur den reformerta kyrkan. 1925 började han arbeta på huvudexpeditionen i Brooklyn och från 1932 ledde han hela tryckeri- och förlagsverksamheten. 1934 tog han plats i New York-korporationens styrelse.

Under Knorrs ledning hårdnade organisationen ytterligare. Större krav ställdes på enskildas livsföring och vittnenas verksamhet skulle effektiviseras till max. Alla Jehovas vittnen skulle nu genomgå en s.k. ”teokratisk skola” och lära sig att hålla ett tre-till-åtta-minuters-föredrag i samband med dörrknackningen.

1958 förklarade Knorr att systrarna i församlingen skulle få anmäla sig till den teokratiska skolan från 1959. ”Zontjänsten” omorganiserades också till en ”kretstjänare” som skulle göra kontrollbesök i församlingarna.

Knorr grundade även det ”teokratiska universitetet” Gilead, vars syfte skulle vara att utbilda särskilt utvalda vittnen. Syftet med denna skolning var att utbilda missionärer till andra länder. Bara de som varit ”pionjärer” – förkunnare i heltidstjänst – i minst två år, kunde komma i fråga.

Under Knorrs tid utökades bokutgivningen lavinartat. ”Låt Gud vara sannfärdig” hade 1957 kommit ut på 51 språk i en upplaga på inte mindre än 17 milj. ex. Böckerna utkom under Knorrs tid utan författarnamn till skillnad mot tidigare då såväl Russells som Rutherfords författarnamn varit utsatta. Jv bibelöversättning, som behandlas på annan plats i denna uppsats, tillkom även den på Knorrs tid. Man har spekulerat vem som hållit i trådarna till översättningen och det förmodas vara språkgeniet Frederick Franz.

Knorr fortsatte med jättemöten då också spektakulära dopförrättningar hölls. 1950 samlades i Yankee Stadium i New York inte mindre än 123 000 personer för att lyssna på Knorrs föredrag. De resande kom från 96 länder och 4 600 erhöll Jehovadopet.

Under Knorrs tid fanns en utbredd uppfattning att det stora slaget mellan Satan och Jehova skulle stå 1954. Rutherford hade ju flyttat fram parusin från 1874 till 1914. Och tiden för tusenårsriket skulle sedan hägra genom att ständigt nya årtal framflyttades.

När 1955 skrevs var vittnena oerhört besvikna, men ”Kristus rensade templet i tre och ett halvt år” medan han levde på jorden och nu skulle den tiden läggas på 1954. Men fortfarande hände ingenting utan man samlade återigen 1958 ett gigantiskt konvent där man under stora paroller skoningslöst avslöjade…” kristenhetens prästerskap som den mest klandervärda människogrupp som lever på jorden idag!” Resolutionen utfärdades på 50 språk i 70 milj exemplar för att distribueras av Jehovas vittnens lokala församlingar i hela världen.

Man ger spridning år de mest fabulösa bibeltolkningar under Knorrs era. I ”Må din vilja ske på jorden” kan man exempelvis läsa en utläggning av Daniel 11:30”Ty skepp från Kittim skola komma emot honom, och han skall förlora modet. Då skall han rikta sin vrede mot det heliga förbundet och giva den fritt utlopp, Och när han har kommit hem skall han lyssna till dem som hava övergivit det heliga förbundet.”
”Skepp från Kittim” blir här den stora brittiska och amerikanska flottan som kämpade mot ”honom” – kejsar Wilhelm! I nästa andetag blir ”han skall rikta sin vrede mot det heliga förbundet” ordet ”han” plötsligt Adolf Hitler som riktar sin ”vrede” mot Jehovas vittnen 1933. Kommentarer är överflödiga.

1953 omtolkades begreppet ”generation” från att betyda släktled på 30-40 år till att betyda mansålder på 70-80 år, vilket gjorde att Rutherfords apokalyptik flyttades ännu ett steg längre framåt i tiden.

1966, under Knorrs tid, uppställdes årtalet 1975 som det år Kristi synliga tillkommelse skulle äga rum. Det skulle då vara exakt 6 000 år sedan jorden skapades. Raymond Franz menar att just detta hade en stimulerande effekt på tillströmningen av nya medlemmar.

1974 förkunnades i en officiell skrift från samfundet följande:

”Vi hör talas om bröder som säljer sina hus och sin egendom och planerar att tjäna som pionjärer resten av sina dagar i denna gamla ordning. Detta är sannerligen ett förträffligt sätt att använda den korta tid som återstår innan den onda världen når sitt slut”.

Frederick William Franz (1893–1992) Franz övertog presidentposten efter Knorr i juni 1977. Han var född i Covington, Kentucky, och växte upp som katolik, innan anslöt sig sedan till den presbyterianska kyrkan. Han tog examen vid High school 1911 och studerade därpå vid University of Cincinnati där han studerade grekiska, i avsikt att bli presbyteriansk präst. Han tillägnade sig kunskaper i latin, grekiska, spanska, portugisiska, franska och hebreiska. Efter att ha kommit i kontakt Charles Taze Russells skrifter, anslöt han sig till rörelsen. Han döptes 1913 och lämnade universitetet 1914 för att därpå arbeta som en kolportör på heltid, d v s heltidspredikant. 1920 började han arbeta vid huvudkontoret i Brooklyn, New York. Franz har under lång tid varit sällskapets ledande teolog och anses allmänt varit en av de drivande bakom "Nya Världens översättning” av Bibeln. Se vidare nedan: Nya Världens Översättning!.

Under Franz tid som president revolterade uppseendeväckande brorsonen och styrelsekollegan Raymond Franz (f 1922). Raymond hade tillhört den inre styrande kretsen från 1965 till 1980. Verkade som Sällskapets missionär i Karibien i 23 år under strapatsartade förhållanden. Han kom så småningom i en djup samvetskris och blev utesluten ur rörelsen 1981. Den officiella orsaken var att han ätit middag med ett f d Jehovas vittne, Peter Gregerson, men detta följdes också med anklagelser att han avfallit från den rätta tron. Sin kritik av rörelsen framför Franz i två böcker, Crisis of Conscience och In Search of Christian Freedom. Raymond kunde inte kompromissa med sitt samvete utan sanningslidelsen blev helt enkelt för stark. Raymond är idag en varmt troende kristen och det gäller även hustrun Cynthia. Han är inte bitter, men han är mest ledsen för att han lyssnade för mycket till förkunnelsen att inte skaffa barn därför att Jesu tillkommelse stod för dörren.
Regeln att ingen får tala med uteslutna medlemmar utökades den 15 september 1981 till dem som också lämnat organisationen frivilligt. Får man veta att en medlem sagt bara ”hej” till en avhoppare eller utesluten leder detta till repressalier.

Raymond Franz i exklusiv intervju i Prag på Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=6c6I0fjiYNU

Milton George Henschel (1920-2003) var medlem av den styrande kretsen och efterträdde Frederick W. Franz på presidentposten vid dennes frånfälle 1992. Han föddes i Pomona, New Jersey. Tillsammans med sin far hade han under lång tid arbetat med olika byggprojekt för Jehovas vittnens räkning. Milton anslöt sig till rörelsen i unga år och döptes 1934. !939 började han arbeta på heltid hos sällskapet. 1939 utsågs Henschel till sekreterare åt Nathan H. Knorr, som var chef för Jehovas vittnens tryckeri. När Knorr övertog presidentskapet fortsatte Henschel att vara dennes sekreterare.

Henschel var alltid vid Knorrs sida, inte minst under dennes resor till ca 150 länder. Redan vid unga år fick Henschel tala vid de stora konvent som hölls1947 påstod Henschel att han var "smord", vilket var en förutsättning vid denna tid att få någon av de absoluta topptjänsterna i Sällskapet. C. J Woodworth, en styrelsemedlem, led av vacklande hälsa och avled 1951 och Henschel kunde så efterträda denne. Henschel gifte sig med Lucille Bennett år 1956. 1960 Blev Henschel “zontjänare” med uppgift att granska den administrative delen av ca 10% av Vakttornets olika kontor. I mars 1963 greps och misshandlades Henschel och ett antal Jehovas vittnen under en stor konferens i Liberia. Några månader senare återvände han för att med Liberias president diskutera religionsfrihet för Jehovas vittnen. Henschel gjorde inlägg I debatten om organdonationer som han betecknade som en form av “kannibalism”. Han tog tillbaka uttalandet 1980. Angående förväntningarna inför striden vid Harmagedon ville han inte precisera något årtal med poängterade att 1975 var “ett år att uppmärksamma". År 1973 blev Henschel "filial-tillsyningsman för USA". medverkade också till att Jehovas vittnen fick viss handlingsfrihet i Ryssland 1991. Henschel blev ordförande för Watch Tower Society 1992 och förblev i den positionen fram till 2000. Stora organisatoriska förändringar ägde rum 2000, då den Styrande kretsen för Jehovas vittnen skildes från Vakttornssällskapets styrelse. Don Alden Adams (född omkr. 1925) utsågs nu till president, medan Henschel förblev medlem av den Styrande kretsen till sin död 2003.

Adams växte upp i Oak Park, Illinois.Adams växte upp i en familj, med anknytning till episkopalkyrkan. Hans mor visade intresse för Jehovas vittnen och gradvis blev barnen också intresserade. Hans far visade först inget intresse, utan engagerade sig först när ett rättsfall kom upp, där en av Dons yngre bröder skulle befrias från militärtjänst. Därmed blev även han engagerad i Jehovas vittnen och döptes. Adams tjänstgjorde snart på heltid och kallades i slutet av 1944 till huvudkontoret för Jehovas vittnen i Brooklyn, där han blev medarbetare åt presidenten, Nathan Homer Knorr. På 1960-talet tjänade Adamsdirekt under styrelsen som en zon-uppsyningsman och reste utomlands för att övervaka verksamheten. Adams räknas till Jehovas vittnens verkliga veteraner och övertagandet av Henschels position blev därför ingen stor överraskning. Det finns meningar om att Alden bara är en galjonsfigur och att den veklige bossen skulle vara Ted Jaracz.

VII JEHOVAS VITTNEN IDAG

Med hjälp av världens största tryckerier i Brooklyn, New York, har man kunnat distribuera litteratur i ständigt växande upplagor över hela världen. Vakttornet och Vakna utkommer under innevarande år (1975) med en världsupplaga på 200.000.000 ex vardera.

Litteraturens karaktär och anspråk.

Då man öppnar en publikation av Sällskapet Vakttornet ska man snart upptäcka ett vimmel av sakuppgifter, siffror och avtal. Säkerheten och detaljrikedomen i det som framställs är påfallande. Man möter nu andan i Jehovas vittnens förkunnelse. Jehovas vittnen gör inte bara anspråk på gudomlighet i det som framställs utan också fullkomlig vetenskaplighet och exakthet. Dessutom ska läran harmonisera med mänskligt förnuft. Ja, med vårt förnuft ska vi kunna förstå allting, t.o.m. utforska Guds väsen.

Nya Världens översättning.

http://www.youtube.com/watch?v=kjtBq5mG_Wg&feature=related

Ett verk som kommit att spela en allt större roll för rörelsen är dess s.k. översättning av Bibeln som fått namnet “New World Translation of the holy Scriptures”. I den senare litteraturen är den numera den vanligast citerade översättningen av samtliga bibelutgåvor. Det påstås att denna översättning är exklusiv och skall bland alla förekommande översättningar vara “den klaraste” och “den renaste”! Här följer några exempel på ”översättning”: Kors har man överallt ersatt med ”tortyrpåle”men motiveringen att ”we have translated stauros (gr. σταυρóς)as torture stake, to distinguish it from xylon (gr. ξύλον), which we have translated stake”…”This is a revolutionary translation, we admit, but it is the purest one. The passing of time and further archaeological discoveries will be certain to prove its correctness. Even now the burden rests upon all who contend for the religious tradition to prove that Jesus died on more than a simple stake”¹³³. (sv. Vi har översatt stauros som tortyrpåle, till skillnad från xylon, som vi har översatt påle "..." Det här är en revolutionerande översättning, vi erkänner det gärna, men det är den renaste. Med tiden kommer ytterligare arkeologiska upptäckter säkert bevisa dess riktighet. Redan nu vilar bördan på alla som hävdar den religiösa traditionen, att bevisa att Jesus dog på mer än en enkel påle). Så långt ”översättarna”.

En av huvudanklagelserna gentemot andra bibelöversättningar är att man påstår att dessa haft ”en benägenhet att ta bort Guds namn ur den heliga urkunden”¹³⁴. Detta har man nu avhjälpt med att införa namnet Jehova i Gamla Testamentet 6 961 gånger och i Nya Testamentet (!) 237 gånger, tillsammans i hela Bibeln inte mindre än 7 198 gånger. I Nya Testamentet är det Kyrios (gr. κύριος) som översatts med Jehova¹³⁵.

Enligt informerade källor skall Nya Världens översättning gjorts av teamet:

Nathan Knorr, Albert Schroeder, George Gangas, Frederick Franz och Milton Henschel.

Se även dessa intressanta klipp:

1) http://www.youtube.com/watch?v=WNOxVMUCKTw&feature=related
2) http://www.youtube.com/watch?v=C7U4i8LnOow&NR=1
3) http://www.bible.ca/Jw-NWT.htm

Ett axplock kontroversiella bibelställen ”översätts” på följande sätt:

----------

Joh. 1:1

New World Translation:…”and the Word was a god”.

Sv. Nya Världens Översättning:… ”och Ordet var en gud”

Grt. : …καὶ Θεὸς ἦν ὁ Λόγος. (ordagrant:…och Gud var Ordet)

King James:..”and the Word was God.”

Sv. 1917: …”och Ordet var Gud.”

Apg 7:59-60

New World Translation:…”Lord Jesus, receive my spirit”…”Then”…”he cried out with a strong voice: ’Jehovah, do not charge’”…

Sv. Nya Världens Översättning:…”Herre Jesus, tag emot min ande.” …”Sedan”…”ropade med stark röst: ’Jehova, tillräkna dem inte’”…

Grt.: …Κύριε Ἰησοῦ, δέξαι τὸ πνεῦμά μου… θεὶς δὲ…ἔκραξε φωνῇ μεγάλῃ· Κύριε, μὴ στήσῃς αὐτοῖς…(ordagrant: Herre Jesus, tag emot min ande…efter att…ropade han med hög röst: Herre, lägg inte på…)

King James: "And they stoned Stephen, calling upon God, and saying, Lord Jesus, receive my spirit. And he kneeled down, and cried with a loud voice, Lord, lay not this sin to their charge. And when he had said this, he fell asleep."

Sv. 1917: …”Herre Jesus, tag emot min ande”…Och…ropade med hög röst: ’Herre tillräkna dem icke”…

Den grova förvanskningen är uppenbar, Kyrie (Herre [Jesus])har ingenting med namnet Jehova att göra! Stefanus åkallar inte två personer, bara en!

Apg.9: 5

New World Translation:…”Sir?”…

Sv. Nya Världens Översättning:…”Herre?”

Grt.;… κύριε: (ordagrant: [vem är du] Herre?]

King James:…”Lord?”

Sv. 1917: …”Herre?”

I Apg. 9:5 har Kyrios i den engelska översättningen plötsligt blivit ”Sir”.

Rom. 9:5

New World Translation:…”God who is over all be blest forever. Amen.”

Sv. Nya Världens Översättning: ”Gud som är över allting, [vare] välsignad för alltid. Amen.”

Grt.: ὁ Χριστὸς …ὁ ὢν ἐπὶ πάντων Θεὸς εὐλογητὸς εἰς τοὺς αἰῶνας· ἀμήν.

(ordagrant: Kristus…är över alla, Gud, välsignad i evighet. Amen.)

King James: ”Christ…who is over all, God blessed for ever. Amen.”

Sv 1917: ”Kristus…han som är över allting, Gud, högtlovad i evighet. Amen.”

Betydelsen har manipulerats

Romans 10:9-13

New World Translation: …”if you publicly declare that ’word in your mouth’ that Jesus is Lord”…for ’anyone’ that calls upon the name of Jehovah will be saved’”

Sv. Nya Världens Översättning: Ty om du offentligt bekänner det ’ordet i din egen mun’, att Jesus är Herre”…”Ty ’var och en som anropar Jehovas namn skall bli frälst’”.

Grt.: ὅτι ἐὰν ὁμολογήσῃς ἐν τῷ στόματί σου Κύριον Ἰησοῦν…πᾶς γὰρ ὃς ἂν ἐπικαλέσηται τὸ ὄνομα Κυρίου σωθήσεται. (literally: if you confess with your mouth that Jesus is the Lord... everyone who calls on the name of the Lord shall be saved)

King James:..”if thou shalt confess with thy mouth the Lord Jesus”…”For whosoever shall call upon the Lord shall be saved.”

Sv 1917: ”Ty om du med din mun bekänner Jesus vara Herre”…”Ty ’var och en som åkallar Herrens namn, han skall varda frälst.’

En ruggig förfalskning genom att "översätta" Kyrios (gr. κύριος), Herren Jesus med Jehova. Detta är så elementärt att det inte är ett "misstag", utan en medveten förfalskning.

2 Kor. 13:5

New World Translation: "Keep testing whether you are in the faith, keep proving what you yourselves are. Or do you recognize that Jesus is in union with you? Unless you are disapproved. ’”

Sv. Nya Världens Översättning: "Fortsätt att pröva er själva om ni är i tron, fortsätt att genom prövning visa vad ni själva är. Eller har ni inte klart för er att Jesus Kristus är i gemenskap med er? Om inte, är ni underkända.’”

Grt.: εαυτους πειραζετε ει εστε εν τη πιστει εαυτους δοκιμαζετε η ουκ επιγινωσκετε εαυτους οτι ιησους χριστος εν υμιν εστιν ει μη τι αδοκιμοι εστε (ordagrant: Pröva er själva om ni är i tron! Eller känner ni inte själva att Jesus Kristus är i er? Då är ni inte sådana som håller provet!)

King James: ”Examine yourselves to see whether you are in the faith; test yourselves. Do you not realize that Christ Jesus is in you—unless, of course, you fail the test?.”

Sv 1917: ”Rannsaken eder själva huruvida I ären i tron, ja, pröven eder själva. Eller kännen I icke med eder själva, att Jesus Kristus är i eder? Varom icke, så hållen I ej provet.”

Detta är ingen oväsentlig lapsus! Här finns ett tillägg "in union, sv i gemenskap" som är ytterst avslöjande och allvarligt. Avslöjande därför att Jv uppenbarligen inte har Jesus Kristus inombords, allvarligt därför att man gör ett extra tillägg i texten - allt för att anpassa till VT lära - som egentligen inte får göras (Se t ex Uppb. 22:18: Om någon lägger något till...)

Rom. 10:9-13

New World Translation: …”if you publicly declare that ’word in your mouth’ that Jesus is Lord”…for ’anyone’ that calls upon the name of Jehovah will be saved’”

Sv. Nya Världens Översättning: Ty om du offentligt bekänner det ’ordet i din egen mun’, att Jesus är Herre”…”Ty ’var och en som anropar Jehovas namn skall bli frälst’”.

Grt.: ὅτι ἐὰν ὁμολογήσῃς ἐν τῷ στόματί σου Κύριον Ἰησοῦν…πᾶς γὰρ ὃς ἂν ἐπικαλέσηται τὸ ὄνομα Κυρίου σωθήσεται. (ordagrant: …om du med din mun bekänner Herren Jesus…ty var och en som åkallar Herrens namn han skall bli frälst.)

King James:..”if thou shalt confess with thy mouth the Lord Jesus”…”For whosoever shall call upon the Lord shall be saved.”

Sv 1917: ”Ty om du med din mun bekänner Jesus vara Herre”…”Ty ’var och en som åkallar Herrens namn, han skall varda frälst.’”

Först ska man bekänna Jesus vara Herre, sedan ska man vända sig till Jehovah och anropa hans namn. Förvirrande, felaktigt och ologiskt eftersom Kyrios i första fallet blivit Herre, i andra fallet Jehova.

Hebr. 1:8

New World Translation: ”But with reference to the Son: ’ God is your throne forever, and the scepter of your kingdom’”.

Sv. Nya Världens Översättning: ”Men med hänsyftning på Sonen: ’Gud är din tron för evigt, och ditt rikes spira är rättfärdighetens spira.’”)

Grt.: πρὸς δὲ τὸν υἱόν· ὁ θρόνος σου, ὁ Θεός, εἰς τὸν αἰῶνα τοῦ αἰῶνος· ῥάβδος εὐθύτητος ἡ ῥάβδος τῆς βασιλείας σου.(ordagrant:…men till Sonen: Gud, tronen är din i evigheternas evigheter).

King James: ”But unto the Son he sait, Thy throne, O God, is for ever and ever: a sceptre of righteousness is the sceptre of thy kingdom,”

Sv 1917: …”säger han om Sonen: ’Gud, din tron förbliver alltid och evinnerligen, och rättvisans spira är ditt rikes spira.”

Intentionen är tydlig. Kristus som Gud skall bortförklaras till varje pris!

Hebr. 1:9

New World Translation: ”That is why God, your God, anointed you”…

Sv. Nya Världens Översättning: ”därför smorde Gud, din Gud, dig med [den] jublande glädjens olja”…)

Grt.: διὰ τοῦτο ἔχρισέ σε, ὁ Θεός, ὁ Θεός σου ἔλαιον ἀγαλλιάσεως παρὰ τοὺς μετόχους σου.

(ordagrant:…därför smorde dig Gud, din Gud dig med glädjens olja mer än dina medbröder.)

King James: …”therefore God, even thy God, hath anointed thee with the oil of gladness above thy fellows.”

Sv. 1917: …”därför o Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.”

Kommentar: Fadern tilltalar i Hebr 1 kap. Sonen med Gud, vilket trollas bort i Jvs bibel.

Hutten säger att man även infört sin egen vokabulär i Nya Världens översättning¹³⁶.

På allt sätt försöker man skaka av sig de tydliga bibelrum som bevisar Jesu Kristi gudom. Ett av de kapitel i Bibeln som starkt poängterar Kristi gudom är just Hebr 1 kap.

Förnekandet av Kristi gudom och treenigheten leder med konsekvens in i nya tolkningssvårigheter. Många gestalter fördubblas. Två Gudar (en stor och en liten, Joh.1:1, Jehova och Kristus)Två Herrar (Jehova och Kristus), Två frälsade, (Jehova och Kristus), två konungsliga storheter, (Jehova och Kristus), två goda herdar (Jehova och Kristus), två himmelska fadersgestalter (Jehova och Kristus)¹³⁷. Eftersom man vill framstå som monoteister har man i degraderat Jesus till en ängels status, i annat fall hade man tvivelsutan varit tvättäkta polyteister. Att placera Jesus utanför gudomlighen var alltså tämligen logiskt och vad den egentillverkade gudsbilden ytterst krävde.

Förnekandet av den helige Andes person tar sig speciella uttryck. Synd mot ”den heliga anden” blir det när man bryter mot Jehovas lagar. Dessa måste lydas till 100%, annars går man obevekligen döden till mötes.

Jehovas vittnens nuvarande organisation.

Jehovas vittnens organisation anses av rörelsen själv som gudomlig – all kritik mot densamma anses omöjlig – och utgöra Jehovas synbara, jordiska del.

Sällskapets ledning utgörs av tre korporationer.

1) Watch Tower Bible and Tract Society.

2) International Bible Student Association (arbetar i andra länder)

3) The New York Corporation

Högsta ledningen består av Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania. Denna korporation har 484 röstberättigade aktieägare som varje år väljer styrelse.

Den styrande kretsen kallas ibland ”Governing Body”, ”Betelfamiljen”, har sitt säte i Brooklyn och hade 1975 18 ledamöter, alla ”smorda” och ansågs ha sin givna plats bland de 144 000 (År 1971 bestod the "Governing Body" av 11 ledamöter enligt Raymond Franz, som då var en av dem).

Senare, år 2007 fanns följande personer med i “the Governing Body” (Endast Jaracz är kvar från 1975)

(Första årtalet indikerar anlutning till rörelsen, andra årtalet inträdet i GB)

John E. Barr (1913, 1977), ålder 96

Samuel F. Herd (1935, 1999), ålder 74

Geoffrey Jackson (1955, 2005), ålder 54

Theodore Jaracz (1925, 1974), ålder 84

M. Stephen Lett (1949, 1999), ålder 60

Gerrit Lösch (1941, 1994), ålder 68

Anthony Morris (1950, 2005), ålder 59

Guy H. Pierce (1934, 1999), ålder 75

David H. Splane (1944, 1999), ålder 65

GOVERNING BODY HISTORY

1896-1910
Watch Tower Directors	1896
President	Charles T. Russell
Vice-President	William I. Mann
Secretary-Treasurer	Maria T. Russell
Director	William C. Macmillan
Director	Simon O. Blunden
Director	J. B. Adamson
Director	Joseph F. Smith

The Years After Russell's Death

1916-1919
Watch Tower Directors	1916	January 1917	July 1917	1918	1919
President	Charles T. Russell	Joseph F. Rutherford	Joseph F. Rutherford	Joseph F. Rutherford	Joseph F. Rutherford
Vice-President	A. I Ritchie	A.N Pierson	A. N. Pierson	Charles H. Anderson	C. A. Wise
Secretary-Treasurer	William Van Amburgh	William Van Amburgh	William Van Amburgh	William Van Amburgh	William Van Amburgh
Director	H.C Rockwell	H.C Rockwell	A. H Macmillan	A. H Macmillan	Charles H. Anderson
Director	J.D. Wright	J.D. Wright	W.E Spill	W.E Spill	W.E Spill
Director	Joseph Rutherford	A. I Ritchie	J.A Bohnet	J.A Bohnet	R.H Barber
Director	I.F Hoskins	I.F Hoskins	George H. Fisher	George H. Fisher	W. F Hudgings

1943-1971
Watchtower Directors	1943-1947	1947-1965	1965-1971
President	Nathan H. Knorr	Nathan H. Knorr	Nathan H. Knorr
Vice-President	Frederick W. Franz	Frederick W. Franz	Frederick W. Franz
Secretary-Treasurer	W. E. Van Amburgh	Grant Suiter	Grant Suiter
Assistant Secretary-Treasurer	Hugo H. Riemer	Hugo H. Riemer	John O. Groh
Director	Thomas J. Sullivan	Thomas J. Sullivan	Thomas J. Sullivan
Director	Lyman A. Swingle	Lyman A. Swingle	Lyman A. Swingle
Director	Grant Suiter	Milton G. Henschel	Milton G. Henschel

After 1971, Governing Body Members were no longer directly connected to the Board of Directors

1971	1974	1977	1994	1999	2006
Nathan H. Knorr	Nathan H. Knorr
Frederick W. Franz	Frederick W. Franz	Frederick W. Franz	Frederick W. Franz
Grant Suiter	Grant Suiter	Grant Suiter
John O. Groh	John O. Groh
Milton G. Henschel	Milton G. Henschel	Milton G. Henschel	Milton G. Henschel	Milton G. Henschel
Lyman A. Swingle	Lyman A. Swingle	Lyman A. Swingle	Lyman A. Swingle	Lyman A. Swingle
Thomas J. Sullivan
Raymond V. Franz	Raymond V. Franz	Raymond V. Franz
George D. Gangas	George D. Gangas	George D. Gangas	George D. Gangas
Leo K. Greenlees	Leo K. Greenlees	Leo K. Greenlees
William K. Jackson	William K. Jackson	William K. Jackson
	W. Lloyd Barry